Läser Stefan Sundströms betraktelser. Han vandrar med vidöppet sinne. För det mesta härligt personligt och strålande träffsäkert. Vissa ordvändningar hakar sig fast bättre än andra. Har envetna hullingar.

Som när han frågar sig om vulgärdarwinisterna har rätt. Och konstaterar att det tycks finnas en längtan efter ”Brutal Enkelhet, störst är bäst och därmed jämnt”.

……………………………………………………………………………………………………………………………