I dag stängde kvällsblaskans Axel Schulman ner sin blogg. Efter bedrövelser och svåra år – nåja månader. ”Bloggen har blivit ett monster och jag orkar inte ta hand om det längre”, skriver han.

Media och bloggosfären konstaterar och kommenterar friskt. DN, Svd hävdar att få sörjer Schulman , Martin Jönsson i Svd tar upp PO Yrsa Stenius negativa syn på bloggosfären. Kulturbloggen ifrågasätter att Schulman någonsin bloggat, detsamma frågar sig Dagens politik. Och så vidare, och så vidare.

Jag surfar. Läser. Funderar. Alla dessa bloggar (min inräknad), vad fyller de för syfte?

Landar till slut på en av mina bekantas blogg. Utan en enda rad om Axel Schulman. Men om annat jag inte trodde den personen mäktig. Som jag inte vill veta. Argt, ettrigt, surt och trist. Som en okänd Schulman på speed.

Kanske har den bloggen också blivit ett monster? Man kan ju alltid hoppas.

……………………………………………………………………………………………………………………………….