Den taktila masken

Välkommen till livets maskerad! Rollspelet kan börja!
Men var noga med vilken mask du tar på dig, vilken roll du väljer. Den följer dig.

Ofta har jag klätt mig i en mask lik en ulltröja. Känns varm och mysig när man först trär den över huvudet. Men sen börjar det – kliandet. Först bara en förnimmelse. I halslinningen, eller där yllet möter handledens puls. Sen sprider det sig. Obevekligt. Att ta av tröjan går inte, då står jag ju där naken. Utan mask. Utan roll. Tröjan kliar, irritationen växer, men det är bara att bita ihop tills solen går ner.

Väl hemma sliter jag av tröjan och kastar in den i ett hörn. Tar på en gammal, nött t-shirt. Bekväm. Väl inövad. Så blir det morgon den andra dagen och tröjan måste på igen. Kan inte möta verkligheten felmaskerad, omaskerad.

Värst är när någon annan väljer masken, tvingar den på mig. Det har också hänt.

Men ibland lyckas jag hitta en härlig mask. En jag trivs i, lever i. Som uppåt-tjack. Hög på silkeskänslan mot huden. Som ett nytvättat, manglat lakan mellan fingrarna. Som lätta fingertoppar mot ryggslutet.

Men en mask likt förbannat. Hur fan ser jag ut naken?

………………………………………………………………………………………………………………………………….

2 tankar om “Den taktila masken

  1. Hummm, jag förstår hur du tänker men du har väl taigt på dig din t-shirt under den där rollen du tar på dig på morgonen? Men är det verkligen så att man kan visa det sanna ”jaget”…eller ursäkta sig med att säga:…- Förlåt, jag var inte mig själv. Jag kan tycka att man är alla de ”jag” man klär sig i, inte för att alla är bekväma eller smickrande men man blir inte bättre än man gör sig. Om man tittar på tex dokusåpamedlemmar som knullar och lever rövare i en artificiell värld och de sedan säger att de inte var sig själva…skitsnack, de är lika mycket sig själv inför kameran som i den riktiga världen så att säga. Jag själv trivs inte i alla de roller jag ikläder mig, men det är ju det jag får kämpa med, att sticka mig en egen skön tröja jag kan leva med. Går det att på detta applicera ordspråket: Det finns inte dåliga väder bara dåliga kläder…*S*

  2. Du har kanske rätt i det där att man är alla de jag man sätter på sig. Fast ibland har jag fasligt svårt att känna igen mig själv, eller kanske snarare den jag tror är jag själv. Den där t-shirten må kännas invand och hemtam, men ibland kliar den också. Beror det på att jag för att vara ”hel” borde ta på mig alla maskerna? det blir ju förbannat tungt *S*.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s