Det ska var skönt att springa, inte en pina. Så säger jag ofta. Kanske i ett försök att berättiga mitt löpande för alla dem som tycker det är ett slöseri med tid. Varför jag nu måste motivera något för dem? Varför det nu skulle vara mer okej att njuta än att lida?

Ibland är självtortyr ren vällust. Att pressa kroppen lite längre. Känna hur andan river i halsen. Hur mjölksyran gör låren stumma. Hur fradgan täcker läpparna. Hur pulsen dunkar i tinningarna.

I kväll lyckades jag vinna över flosklerna. Sprang så att det gjorde ont. Njöt hela vägen.

………………………………………………………………………………………………………………………….…..