De flesta är nog överens om vad ordet stol innebär. Eller mun. Eller gå. Om man nu inte är superrelativist förstås, och hävdar att alla upplevelser av världen är unika. Tolkas genom egna ögon, å det extremaste. Vi kan aldrig vara säkra på att det som är en stol för mig också är en stol för dig. Du kanske ser något annat, men kallar det stol eftersom du tagit till dig det konventionella ordet. Min stol är egentligen ditt bord.
Tänkvärt i och för sig.
Men nu utgår vi från att de flesta ändå är ense om stolen, munnen och gåendet. Men sen blir det lurigare. Springa till exempel. Kontra jogga. Fortare än 5 min/km? En mental – och synnerligen individuell – inställning?
För att inte tala om stora begrepp. Kärlek. Vetenskap. Gud. Få ger orden exakt samma betydelse. Menar exakt samma sak.
Det är ett under att vi kan föra ett samtal. Göra oss förstådda. Älska.
………………………………………………………………………………………………………………………………
blogg@bureborn 
Det är när dessa tankar kommer krypande man tar boken Filosofiska Betraktelser av Ludvig Wittgenstein i sin hand….han skriver en massa bra och tänkvärda saker om just ordförståelse och språkbegrepp. Det är en av mina älsklingsböcker, råder dig att läsa den om du inte har gjort det.
– Men visst, jag har också funderat en del på det där med att luffsa, jogga och springa… *S*
Den finns på mitt mentala nattduksbord. Men jag har inte vågat mig på att skaffa ett reellt exemplar än. Namnet Wittgenstein skrämmer upp mig – begrep imte mycket när vi hade honom uppe på idéhistorien. Men jag ska göra ett försök…