Ibland är skillnaden milsvid. Mellan självbilden och den avbild andra ser. Eller avbilder snarare. Jag visar olika anlet. Som dessutom tolkas. Omtolkas.

Och så krackelerar den plötsligt. Den inre bilden av jaget. Som en uttorkad flodbädd. Ser det andra ser. Kan inte låta bli att pilla lite i sprickorna, lika omöjligt som att låta bli en sårskorpa. Kliar oemotståndligt. Njutningsfullt.

Då är det värre när avbilden spricker. När någon annan kommer för nära, petar lite för intensivt. Omedelbart försvar. Irriterad. Uttolkad.

………………………………………………………………………………………………………………………………