Vaknade med en insikt om att jag prioriterar fel i livet. Att vardagen har fått mig att förlora något väsentligt, perpektiv på livet kanske.
Ett citat träffade mig som ett knytnävslag i magen sent i går kväll. Malde runt i hjärnan hela natten, idisslades av något undermedvetet, steg upp till ytan när solen kysste mig vaken.

”Jag har aldrig träffat någon som på dödsbädden önskat att han hade tillbringat mer tid på jobbet.”

Så jävla sant, säger jag tvärsäkert – och jobbar över två timmar till. Att prioritera annat kräver mod att be fröken duktig flyga och fara. Att strunta i deadlines, både egna och andras. Det ska jag göra. I morgon. Tror jag.

……………………………………………………………………………………………………………………………….