Längtan efter dammdans

Hittade en gammal minnesbild. En syn jag inte upplevt på länge. Som saknas mig. Damm dansande i en solstråle. Vilsamt dalande eller, om handen stört luftrummet, virvlande som mystikens dervischer. Ett kroppsligt minne av värme. Ett själsligt av lugn.

Längtar efter solen. Bara en glimt anad mellan molnen skulle göra sinnet lättare. Hjärtat varmare. Men också efter tid. Den egna, som tillåter stilla betraktelse av damm som svävar i vårsolsljus.

………………………………………………………………………………………………………………………………..

3 tankar om “Längtan efter dammdans

  1. Ja, ibland blir jag så avundssjuk på Albert Muppen Smirre Jansson. Vars liv i princip går ut på tupplurar i såna där solkissar. Eller, om solen uteblir, vid elementet. Skulle vara härligt att vara katt! Bara man slapp den där med att kissa i sandlåda, slicka pälsen. Och äta whiskas. *skrattar*

  2. Ha ha ha, jag som brukar säga att jag är den enda kattan som får plats i detta hushåll…(när min man frågar om vi ska skaffa katt)
    Jo, det där med att slicka hår verkar ju inte så smakfullt, men de slickar ju sina kulor också…*urrk*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s