Hittade en gammal minnesbild. En syn jag inte upplevt på länge. Som saknas mig. Damm dansande i en solstråle. Vilsamt dalande eller, om handen stört luftrummet, virvlande som mystikens dervischer. Ett kroppsligt minne av värme. Ett själsligt av lugn.
Längtar efter solen. Bara en glimt anad mellan molnen skulle göra sinnet lättare. Hjärtat varmare. Men också efter tid. Den egna, som tillåter stilla betraktelse av damm som svävar i vårsolsljus.
………………………………………………………………………………………………………………………………..
blogg@bureborn 
Att sova i en solkatt på golvet om våren är ren njuting.
Ja, ibland blir jag så avundssjuk på Albert Muppen Smirre Jansson. Vars liv i princip går ut på tupplurar i såna där solkissar. Eller, om solen uteblir, vid elementet. Skulle vara härligt att vara katt! Bara man slapp den där med att kissa i sandlåda, slicka pälsen. Och äta whiskas. *skrattar*
Ha ha ha, jag som brukar säga att jag är den enda kattan som får plats i detta hushåll…(när min man frågar om vi ska skaffa katt)
Jo, det där med att slicka hår verkar ju inte så smakfullt, men de slickar ju sina kulor också…*urrk*