Iller i kassa pjucks

Tre mot tre måste vara den ultimata uppställningen för en innebandymatch. Lagom få motståndare att hålla ordning på och gott om ytor för illern att utnyttja. Illern är självklart undertecknad. Som ränner härs och tvärs. Med eller utan boll. Mest utan.

Trots en blåsa på tån som mycket lägligt sprack i halvlek. Och så den där småirriterande värken som sitter på insidan av underbenet. I muskeln är jag tämligen säker på, inte i benhinnan och inte i benet. Håller tummarna för det.

Misstänker att det har att göra med skorna – den avlagda löparvarianten – som numer används för inomhussport, inklusive löpbandsturer. Inte helt klokt kanske. De köptes när jag fortfarande levde i villfarelsen att mitt löpsteg var neutralt. Innan jag besökte Löplabbet. Och de plockade fram skor för överpronerare. Varav bara ett par lyckades få styr på mina fötter.

Vinkade adjö till ömmande hälsenor och stela knän. De ratade löpardojjorna blev innebandyskor. Funkade fint. Men så var det det här med löpbandet, ett nytt inslag i mitt liv. Då springer jag ju. Nästan på riktigt. Kanske dags att pensionera också de nyare skorna. Låta dem leva sina sista dagar inomhus. Och köpa nya, fina löparskor. Nu blev jag plötsligt ivrig.

………………………………………………………………………………………………………………………………

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s