Läser gör jag oftast omedvetet. Ögonen vandrar över sidan, skickar signaler till hjärnan, som kopplar ihop de inscannade orden. Ger dem betydelse.
Allt sker sekundsnabbt. Utan motstånd. Men Jonas Hassen Khemiris Ett öga rött utmanar mig. Den raka ordföljden tvingar mig att läsa varje mening två gånger. Måste medvetet vända på orden.
Typ: ”Jag bara stirrade utan svar och fast Alex ville visa hårda ytan man såg han knäcktes.”
Inser att jag i vanliga fall inte registrerar alla ord. Blicken hoppar mellan betydelsebärande fragment av meningar. Hjärnan kopplar ihop dem efter ett invant mönster. När bärarna byter plats bryts mönstret och innehållet glider undan.
Hur mycket annat i livet registrerar jag lika fragmentariskt? Tolkar enligt rutinmässiga mallar?
……………………………………………………………………………………………………………………………..
blogg@bureborn 
Så där har hela min dag varit…jag vet att jag ser och rör vid saker men jag har ingen koppling upp till huvudet om att jag bör göra lite mer än bara ha vilda fantasier om min kudde…*S*
Så jag lägger mig tidigt idag för att vara pigg imorgon när vi ses 🙂
Perfekt!
Att jag får en utvilad paljett alltså! Inte att din koppling ballat ur *ler*
Boken ett rött öga är en av få som jag bara la undan, kunde aldrig fatta att den blev så omtalad och prisad. Jag orkade inte med den sk svenskan, blev bara störd av språket.
Jag är verkligen ingen petimeter person när det gäller språk, men jag blev så störd hela tiden och kom aldig in i boken. Gav den till en vän, hon kanske orkade läsa den.
Trevlig blogg du har…
Ha det bra så här i slut tampen av fredagskvällen…
Tack!
Har inte gett upp försöken att ”besegra” Khemiris Rinkebysvenska riktigt än. Men det går lååååångsamt att läsa. 🙂