Ko lugnt

Vid Ön står de. Strategiskt utplacerade – mitt i maten. Härligt, lagom jäst, gräs. Ensilage är mums för en ko. De är nyfikna oxå. Sexton blanka koögon, omgivna av enorma ögonfransar som säkert gör Maxfactor avundsjuk, följer mig med blicken. Man kan inbilla sig att de är fascinerade, men i ärlighetens namn tror jag de anser mig vara en fullkomlig idiot. De idisslar lugnt vidare.

Jag flåsar förbi. Snöblandat regn kittlar kinden. Känner mig faktiskt rätt idiotisk, kutar runt och tycker synd om mig själv. För idag hade jag svårt att hitta motivationen. Hade ännu svårare att övertyga sinnet att fortsätta springa samtliga planerade kilometrar.

Försökte hitta en godtagbar anledning att korta ner passet, men icke. Kroppen tickade på, ingen smärta, inga orkanvindar. Att det medhavda vattnet blev otrevligt kallt och gav mig ont i magen kvalade inte riktigt in som orsak att bryta.

Bara att slutföra rundan, men jag gav snabbt upp Szalkais idé om att tillåta högre hastighet på veckans långpass. Hade fullt sjå ändå. Pulsen höll sig runt 155 första milen, cirka 160 mil nummer två. Lite snabbare timme två alltså. Tillskriver det akut hemlängtan.

Runda: Ekholmen – Amnö – Ön – Säby – Hedsta – Sundby – Veckholm
Sträcka: 20,7
Tid: 128
Hastighet: 6:10

…………………………………………………………………………………………………………………………..

Annonser

4 tankar om “Ko lugnt

  1. Hade jag sprungit hade det blivit rekordfart förbi korna, jag har ko-fobi (passande för en lantis, nej!)
    Bra kämpat i vädret och en bra km-tid trots att psyket gjorde allt för att du skulle ge dig. Jättetufft att du stod emot hjärnans kamp och slet med kroppen istället! Hoppas du får en skön vila och att nästa träningsvecka känns kanon i både hjärta och hjärna!

  2. Tack för uppmuntran! Det behövde jag sannerligen. Vissa dar´ är det inte roligt att springa, tur att de är färre än de dagar hjärtat och hjärnan jublar över att få lubba omkring.
    Den här veckan är välkommen – såg just att Sz lovar vila från lånpasset. Lite mer fart och fläkt istället, sånt brukar jag vara lite skraj för – men nu känns det riktigt roligt. Omväxling förnöjer!

  3. Kossor är coola djur. Oftast lugna och fina. Jag har precis som du funderat över vad de tänker på då man lubbar förbi. Du har förmodligen helt rätt i din analys. Jag har tyckt mig höra dem viska ”Vilken dåre…” då jag de tror jag är utom höravstånd…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s