Märkligt. Förra backpasset hann jag sju vändor uppför. Idag bara fem? Antingen räknade jag galet, eller så busade jag förra gången. Sprang mer än ordinerade 15 minuter.

I kväll höll jag lydigt tidsgränsen. Trots att kroppen nog gärna tassat uppför ett par gånger extra. Istället fick den sträcka ut lite som den ville under nedvarvningen. Oxå märkligt förexten. I söndags kämpade jag, tyckte jag flåsade som en blåsbälg, med en puls på 155. Under kvällens nedvarvning (nåja) låg pulsen på 165 och jag sjöng med när ”Väderflickorna” gick upp i falsett. Härligt att kuta när allt flyter!

På backkrönet sjöng jag inte direkt, pulsen varierade mellan 178-180, men det kändes bara fint. Pressade inte på lika hårt som förra gången utan koncentrerade mig på att springa enligt Szalkais råd; högt och fint. Undrar om prästfrun tyckte det såg snyggt ut? Jag såg minsann hur gardinen i prästgårdens sovrumsfönster fladdrade till. Fullt begripligt. Min pannlampa skapade säkert intressanta ljusfenomen i deras sovrumstak varje gång jag tog sats uppför backen.

Runda: Uppvärmning – lång backe * 5 – nedvarvning
Sträcka: ca: 8,5
Tid: 53

……………………………………………………………………………………………………………………………..