Lilla, ilskna blåsan har gjort mig skrockfull. Den föddes samma dag som mina plåster tog slut. Bäst att mota Olle i grind. Förebygga. För säkerhets skull…
Jag stod emot naturens locktoner. Solen och lusten som ville ”lura” ut mig på en löptur. Blåsan behövde vilan – och jag också. Nästa veckas tuffa schema kräver batterier laddade med löplust.
Upptäckte plötsligt hur mycket som ryms en lördag när joggingskorna får vila i hallen. Svär lite i löparkyrkan och erkänner att det har sina fördelar.
blogg@bureborn 
Ajaj, vakta din tunga! Hinner man inte med även det som inte får betraktas som löparbetingat springer man för långsamt.. 😉
Det är bra att mota Olle i grind! Hur mår den fd blåsan idag? Hoppas det läker snällt och fint!
Hi, unnande mig en synnerligen lååååångsam lördag. Och muffsade i mig massor av söt och fet citronpaj! Synd är mumsigt! 😉
Blåsan sköter sig, tack! Pillade fram den bakom lagret av DuoDerm och allt ser fint ut. När jag ändå donade med tassen passade jag på att fila och smörja resten av fötterna också. Gör det alldeles för sällan, tar hand om verktygen alltså. Det känns liksom lite fjomigt. 😉
Var det inte Marilyn som sa ”för mycket av det goda kan vara underbart”? 🙂
Jag var på pedikyr en vecka efter Berlin Marathon. Det var nästan så jag tyckte synd om terapeuten, hi hi hi 😀
Marilyn var minsann klok!
Frågan är om människor som frivilligt väljer att jobba med fotvård är det? 🙂
Förmodligen inte 😉