Leker i grårusket

Vaknade till ljudet av smattrande spöregn. Grämde mig järnet över att jag inte tog tillvara gårdagens solsken. Att jag lät fartlekspasset vänta tills dagen i dag.

Plötsligt var dammtrasa och skurhink mer lockande än löparskorna. Nu luktar huset Ajax, skiner och blänker i varje vrå. Ett års viktiga papper är sorterade i pärmar, lilla skutts babykläder sorterade i säckar och påsar, alla digitalbilderna sorterade i mappar. Man hinner osannolikt mycket en helt vanlig helg, utan lördagsdistans och söndagslångpass.

Framåt kvällskvisten hade det slutat strila vatten från molnen. Perfekt för lite lek under tunga moln. Åtta kilometer fartlek gissar jag att det blev. Mest lite längre fartpartier, och så några korta enminutsruscher. Puls på fartdelarna 178-180. Mitt löpsteg lämnar en del att önska när jag försöker dra upp farten. Känns stelt och otympligt. Ovant.

Runda: Segla – Kungs-Husby – Sundby – Veckholm
Sträcka: 12,5
Tid: 68
Hastighet: 5:25

…………………………………………………………………………………………………………………………..

Annonser

5 tankar om “Leker i grårusket

  1. Jag gillar verkligen ”strides” innan fartpass. 3*100 meter där man gradvis går upp emot ”maxfart” (men med bibehållen löpkontroll). Det gör att när starten för fartdelarna sedan går så är kroppen kalibrerad.

  2. Nu fick jag lite dåligt samvete… 😉
    Jag brukar nämligen alltid tänka att jag borde köra de där koordinationsloppen som Sz skriver så varmt om. Men betoning på borde. För av någon outgrundlig anledning blir det sedan aldrig av när det är dags för fartpass. Tror jag är lat…
    Ska försöka göra slag i saken nästa gång.

  3. Håller med Nix. De däringa ”strides”:en ställer liksom in kroppen och förbereder den för vad som komma skall. Jag kör dem alltid innan t ex fartlekspassen och trots att det kan verka en aning ‘löjligt’ med 3 * 100, så gör dem riktigt bra nytta.

    Dock skall man undvika att lägga sin 100-metersraka över en stigskorsning. Jag gjorde det en gång och höll på att krocka brutalt med en snubbe som dök upp i korsningen. Tjo! Han såg minst sagt både vettsrämd och förvånad ut när jag kom rusande som ett ånglok över korsningen. Dock tror jag att jag kom från höger så jag hade i alla fall företräde 🙂

  4. Viker mig för majoriteten. 😉
    Nästa kvalitetspass inleder jag med ”strides”. På hederord. Och jag förlägger dem på en korsningsfri raksträcka. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s