Stresshormonerna rusar genom kroppen. Uppmärksamheten vänds än hit än dit. Jösses, vad gör flickan i de rosa byxorna? Akta! Hon kan klämma fingrarna! Och de två pojkarna med för stora gummistövlar? De borde verkligen sitta ner. Tänk om tåget stannar. Då kan de ju ramla. Slå sina nosar. Hjälp! Den där lilla? Hon tänker väl inte kliva av? Stopp! Stopp!
Det är jobbigt att åka tunnebana med en skock dagisbarn. Också om de inte är ens egna, utan totalt och enbart andras ansvar.
…………………………………………………………………………………………………………………………….
blogg@bureborn 
Det där känner jag igen… på Fågelsången kan vissa föräldrar gå iväg och låta sina barn leva rövare utan uppsikt. Om man nu inte räknar alla nervösa vuxna i närheten som håller andan då en treåring balanserar omkring på kanten på ett kaffefat och en storebror drar henne i flätorna. Jag säger bara en sak; Gaffatejp!
*skratt*
Ja men det vore ju en strålande lösning! Dagisbarnen kan man tepja ihop i en lång rad. Det är nog säkrast att tejpa fast deras armar utefter sidorna oxå, gud va´ de pillar på allt.
Jag är så tacksam för att det finns människor som frivilligt blir dagispersonal. Och sen dessutom vågar sig på att åka in till Stockholms centrum med hela gänget. Ska bar se till att inte hamna på samma tunnelbanevagn nästa gång… 🙂
Ha ha ha eller så är det så att du med närkontakt med barnsvärmarna på T-banan inser hur enkelt det är med den ena lilla där hemma…*L*
Jag har grunnat mer på det där… gaffatejp är ju en engångsartikel…kanske vore mer miljövänligt med rejäla overaller av karborreband? *ritsch-ratch*
Sök patent på kardborreidéen – du kan tjäna storokvan! 🙂