”Är det sant?” ”Men det snöar ju!”
Kollegernas ton var tvivlande när de såg mig steppa fram i korridoren i mina bländade vita Asics. ”Va, ska du springa? Nu?”
Jodå, nog skulle jag springa. I snålblåst och våttungt snöfall. Lerigt också. Både på skogsstigen och cykelbanan. Leran stänkte långt upp på ryggen när jag tog fart i leken. Och mina Asics är numer allt annat än gnistrande som ett colgate-leende.
Sju kilometer fartlek, helt enligt programmet, blev det. Men jag fuskade lite med nedvarvningen. Lunchpass knaprar ändå förskräckande snabbt på flextiden. Skippade stretchingen oxå. Trots att mina styrketräningsstela vader och lår nog hade jublat över lite uppmjukning.
Fartleken var riktigt, riktigt rolig idag. För första gången kändes det som om jag kunde kontrollera farten fullt ut. Anpassa hastigheten efter det antal minuter jag tänkt mig att fartbiten skulle vara. Lika lagom trött efter en minut som efter tre.
Runda: Åsen och ån. Som vanligt.
Sträcka: ca 11,5
Tid: 61
……………………………………………………………………………………………………………………………
blogg@bureborn 
Härligt pass! 🙂 Riktigt bra att känna att man har ”kontrollen” över farten och alla fartbitar ger samma känsla oavsett längd. Att sedan skorna blev lite mindre nya och vita är väl bara en bonus?! 😉
Att ha skitiga skor har sina födelar, nu ser jag inte längre ut som en rookie när jag knyter på mig dem. 🙂
Märkligt det där, men när jag ser någon med jungfruligt rena skor är min första tanke alltid att det är en nybörjade ute på sin första runda. Och så håller jag tummarna för att de ska inse tjusningen. Tanke nummer två är att det är en löparnörd som inte kunnat stå emot frestelsen i skobutiken. 😉
Hahaha, det där är EXAKT så som jag resonerar 😀 Läskigt värre! Eller tyder det på ett samförstånd i sekten? 😉
Det lät som ett riktigt, riktigt skönt pass.
1. Känslan när man ombytt för en löparrunda tassar förbi kollegorna som utbrister: Är du inte klok?!? Jag älskar det men passar mig väldigt noga för att visa det. Hehe 😉
2. Känslan att ge sig ut i ett väder som man normalt (icke-löpningsklädd) skulle tveka länge inför att ge sig ut i.
3. Känslan att kroppen svarar och att man kan kontrollera sina snabba delar i en fartlek och att man återhämtar sig i fint emellan varven.
Jag blir alldeles varm inombords 🙂
Likriktningen i löparsekten börjar ora mig… 😉
Haha! Finns faktiskt få saker som känns så bra som att skryta lite inför kollegerna. Och satsa stenhårt på all behålla pokerfejset. Väl ute genom dörren kan man kosta på sig ett belåtet varggrin. 🙂
Benet, du glömde fyran:
4. Känslan av att komma in efter ett pass i skitväder och känna att man klarade av det och den varma duschen väntar.
Dessa fyra slår det mesta!
Så sant, så sant! Den varma duschen är en fin belöning 🙂