Norrlandsresan

Den faluröda färgen är blekare. Färgflagorna fler. Liksom de själlösa perspektivfönstren. De proportionslösa utbyggnaderna. De förfallna ladugårdarna och ladorna med nedfallna tak. Takstolarna likt gråvita benknotor mot himlen.

Strax norr om Söderhamn drabbas jag alltid av melankolin. Det ofärdiga och oavslutade. Det förfallna och övergivna. Husen tycks spegla ett oromantiskt och uppgivet folk. Som låter en ogästvänlig natur överta herraväldet.

Strax söder om Sundsvall utbrister jag vid varje resa: ”jag tänker aldrig flytta till Norrland igen!

Så. Strax norr om Härnösand blir sinnet lättare. Istället för karghet ser jag frihet. Höga kustens klippor reser sig envist ur havet. Amivalens. Kanske en sommarstuga?

………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s