Glad att det inte ska springas nåt idag. Faktiskt. Trots att solen skiner och asfalten töat fram. Idag vill jag bara ligga under en filt. Vältra mig i självömkan.
Vältrade mig i självömkan på affären också. Och på vägen hem. För att inte tala om under promenaden upp från parkeringen. Matkassar som pressade fingrarna vita. Och pulsen som en stegrande tävlingshäst.
Men jag glädjer mig åt att vara synsk. Tänkte trösta mig med ett glassigt magasin på affären. Valde och velade. Då kände jag plötsligt att det inte behövdes. Att det hemma i min brevlåda låg ett rykande färskt nummer av RW. Med en kvinna som håller andan på framsidan. Som alltid. När bildredaktören inte valt en man. Som håller andan.
Fan tro´t, men när jag kom hem fanns den mycket riktigt där. Nedknycklad och lite fransig i kanten. Paula Radcliffe pryder framsidan. Jag ger mig den på att hon håller andan.
………………………………………………………………………………………………………………………….
blogg@bureborn 
Vad trist att du fortfarande är hängig. Du har mina sympatier och jag hoppas att du blir frisk snart! Tror på läsning av Runner’s World och en smula självömkan, det låter som en kanonmedicin 😉
Haha, roligt inlägg. ”Hålla andan” as in ”In med magen ut med bröstet”? 🙂
Självömkan är skönt då förkylning och annat elände slår till. Och ett litet uns ömkan från make/maka/sambo är heller inte helt fel i de lägena.
Ligg under din filt och dröm dig bort till marathonska vidder och innan du vet ordet av så är du ute och skuttar i dina nya fina Kayanos igen.
Krya på dig!
Verkar inte vara något fel på humorn trots elak förkylning. Jag har inte RW, men slog upp den på nätet, och det är klart att hon håller andan. Lika klart som det ingefärste som du bör dricka nu. Pronto.
Tack för uppmuntran! Jag behöver det, för usch va´ jag mår uselt. Inget tillfrisknande i sikte. Det är så synd om mig. 😉
Testade ingefärste i går. Gott, gott. Med mycket honung och citron.
RW innehåller mycket roligt Och inspirerande, som en artikel om missbrukare – löparmissbrukare. Och som jag är helt säker på handlar om våra kära vänner i TSM. Beskriver stämningen i ett omklädningsrum på Stadion innan gänget ger sig ut på gemensam löprunda.
Men jag blir alltid LITE provocerad av de stereotypa löparbilderna. De stackars modellerna (inklusive Paula) ser ut som om de när som helst kan svimma av syrebrist. ”Snälla, har du inte fotat klart snart så jag kan andas och släppa ut magen i frihet”. Typ.
Jo jag noterade det på bilden. Jag är så skinny så jag ser ut sådär utan att hålla andan, tyvärr..Dock inte med det lidande ansiktsutrycket hela tiden…
Men fy, så tråkigt att du inte mår bättre 😦 Skickar en massa krya-på-dig-hälsningar iallafall!!
Löparmissbrukare, vi?! 😉 Säkerligen… Har inte heller RW, men måste nästan köpa numret och läsa det hela. Eller kanske inte, om löparmodellerna är skinny hela bunten. Så ser inte jag ut, är jag inte löpare då?! 😉
Jag köpte faktiskt senaste numret av RW igår på min Kvantumrunda. Artikeln om (de förmodade) TSM:arna var riktigt underhållande.
Jag hoppas sannerligen att du tillfrisknar snart. Att vara sjuk är ingen höjdare. Klart värre än att vara justerad. Jag skall försöka ge mig på ett löppass snart igen, men jag har insett att jag måste ta det riktigt jädra varligt. Så fort jag trycker på lite (som jag gjorde senast) så kommer smärtan tillbaka dagen efter och varannandagslöpning är då ej att tänka på. Nästa sak att prova är att ta det riktigt lugnt. VARJE runda, och inte bara EN, för att sedan på nästa runda trycka på som om man aldrig varit skadad….
Nog om mig.
Krya på dig! Tids nog är du tillbaka ute i spåren. Mer taggad än nånsin!
Ja, usch vad det är trist att vara sjuk! Tur att ni finns och kan peppa när det känns dystert.
Misstänker att Paula, liksom du Slimslender, är så där smal, även när hon inte håller andan… 😉
Det kanske alla de där modellerna är förexten, delvis därför jag blir så irriterad. Måste en löpartidning använda samma stereotypa modeller som vilken damtidning som helst? Alla löpare är ju inte stöpta i samma form. Klart man är löpare utan att vara superskinny. 😉
Du måste läsa den där artikeln Karin, och tala om för oss om det är TSM:arna den handlar om! Eller bara några andra underbara ”galningar” som träffas i AL (anonyma löpare). Som enligt Gysing inte handlar om ”att komma över sitt missbruk. Här handlar det om att missbruka tillsammans.”. Riktigt roligt skrivet faktiskt. 🙂
Benet: det finns en fördel med att vara sjuk istället för justerad. Löparlusten har dragit en gammal filt över huvudet. Så det är ingen risk att man pressar på mer än vad kroppen klarar. 😦
Rehabiliteringslöpning kan vara så frustrerande!
Jag lovar att jag ska köpa RW på söndag när jag tar tåget hem till päronen efter tävlingen. RW fanns nämligen varken på ICA eller i tidningsbutiken bredvid, de bara tittade konstigt på mig när jag frågade efter den…