Berget av hopkletade papperstussar växer. I takt med mitt miljösamvete. För näsdukarna de är mjuka som lammull och vita som snö.
Min rödfnasigt söndersnutna näsa protestera mot de oblekta papperskusinerna. Kvider.
Svårt att vara klimatsmart i virusvärlden.
…………………………………………………………………………………………………………………………
blogg@bureborn 
Ok, jag ger dig dispens att snyta dig på PRECIS vad du vill! HA inte dåligt samvete för den där urskogen du har nyttjat…*L*
Du har väl honung och en massa tidningar att roa dig med?
Japp. Och sura godisar. Supersura. Så nu har jag ont i tänderna också… 😉
Jag åt just en hare….
en torr påskhare i choklad. Lite makabert att gluffsa i sig den öra för öra och slicka i sig smulor som fastnar på kinden.. Slaffs och slurp och min käft blir en metafor för den där kompostkvarnen i filmen Fargo.
Mest makabert hittill: tårta med bild av syskonbarnet på ovansidan. Jag fick sätta kniven i den stackars pojkens näsa…
*hurvas*…köttigt värre;)