Tack alla för uppmuntrande tillrop!
Har mått riktigt, riktigt risigt. Till och med för risigt för att orka titta på en endaste ynka liten blogg. Influensa. Usch!
Men nu börjar livsandarna återvända. Sakta. Lite antibiotika i kroppen hjälper på traven. Hoppas jag. Men än är det en bit kvar innan löparskorna får nosa asfalt. En tur till postlådan får benen att darra som överkokt spaghetti och hjärtat löper amok i bröstkorgen.
Vila i all ära. Men det här gick aningen till överdrift. Får nog inse den bittra sanningen: backa en eller annan vecka bakåt i träningsprogrammet. Kanske anpassa tidsmålet på maran. Muntert.
……………………………………………………………………………………………………………………………..
blogg@bureborn 
Usch ja,
Influensan har skördat sina offer, så även denna säsong. Åkte du på nån följdis också med tanke på att du nu knaprar antibiotika? Jag sprang på en förälder på ungarnas skola häromveckan som för ovanlighetens skull såg riktigt trött och risig ut, och fick reda på att hon efter influensan (som var illa nog) åkt på dubbelsidig lunginflammation. Fy fasen! Hoppas att du klarat dig från det.
Vad gäller ditt reviderade tidsmål på maran så tror jag inte att det skall vara helt nödvändigt att revidera. Visst, du kommer att ha missat ett par veckor i programmet och visst, det kommer att vara lite segt och skakigt att komma igång igen, men jag tror (optimist som jag är) att du ganska snart är tillbaka i gammal god form och att du den 31/5 skall vara så pass förberedd att dina ynka veckors sjukfrånvaro inte skall spela så stor roll. Jag undrar om inte Mäster Sz tog med ett par veckors sjukfrånvaro i beräkningarna då han snickrade ihop sina 26-veckorsprogram…?
Själv är jag klart och fast övertygad att mitt uppsatta mål på 1.45 på halvmaran är på tok för tufft med tanke på mina snart 10 veckor i löpcelibat. Mitt mål är nu inte tidsrelaterat längre utan helt och hållet evenemangsrelaterat. Jag vill springa Gbgvarvet den 17/5. Punkt. På vilken tid spelar ingen roll längre. Man får anpassa sig efter verkligheten helt enkelt! Jag kan ju ta de 21 kilometrarna i Götet som startskottet för uppladdningen till S:t Eriksloppet i september.
Så skönt att ”höra din röst” i bloggosfären igen. Du har varit saknad!
Jag måste hålla med, ett par veckors uppehåll kommer nog inte göra så att du behöver revidera tidsmålet. Jag har också hela våren reviderat mitt tidsmål för Stockholm Marathon då min träning definitivt inte har gått som det var tänkt. Jag försöker ställa mig in på att jag ska springa Stockholm för att det är trevligt och för att det är min debug. Men jag vet att tävlingsmänniska så antagligen när jag står där kommer jag bli besviken om jag inte känner att jag har gjort mitt bästa.
Men målet blir nog att springa en mara i höst med ett vettigt tidsmål och med mer bra regelbunden träning i benen.
Lycka till!
Härligt att höra din ”röst” i bloggen igen och skönt att du är på bättringsvägen! Hoppas att du fortsätter att pigga på dig rejält för varje dag nu!
Vad gäller sluttiden på SM så tycker jag att du ska avvakta tills du är frisk och sedan känna efter lite. Förmodligen har du inte tappat så jättemycket ändå, det är bättre att vara sjuk nu och inte om en månad… Bli frisk först, återhämta dig och träna på och när det närmar sig så märker du hur krafterna bär dig. Bestäm dig först därefter, tycker jag…
Krya på dig hälsningar i massor!! 🙂
Ni är ju för kloka! Bara jag som känner mig alldels ur slag och nedslagen. Och då börjar jag genast måla en hornförsedd sak på väggen. Ska försöka skärpa mig. Lovar: ska vänta med revideringen av tidsmålet tills jag börjar träna igen. 🙂
Låter klokt att skippa tidspressen i Gbg, Benet. Bättre att bara njuta av Varvet. Det är ju inte tiden som är det viktigaste! För springa runt kommer du säkert att kunna göra. Sen slår du personligt rekord i S-holm i september!
Egentligen borde jag resonera som du, Dunceor. S-holm blir även min första mara, och sådana borda man kanske egentligen se som genrep. Sen slår vi också PB i höst!
Har klarat mig från lunginflammation (peppar, peppar). Har bara en en lättare iöl, inflammation i övre luftvägarna. Men det är helt otroligt va´ kraftlös man blir efter en veckas flunsa. Darrigt och skakigt. En del av darrningarna misstänker jag iofs är biverkningar av hostmedicinen. Man kan få annat oxå, yrsel, magont, huvudvärk, sömnlöshet, oro, hallucinationer, aggressivitet. Och då sörplar jag bara Mollipect. En hostmedicin läkare brukar skriva ut åt barn…
Ha, det där med hostmedicin känner jag igen… För ett par år sen drog jag på mig en riktigt jobbig hosta som inte ville ge sig. Jag rotade då runt i kylen och hittade en flaska som en av ungarna fått utskriven vid nån förkylning. LEPHETON. Verkade bra. Den tar vi! Men herrejesus vad jag blev konstig i knoppen av den medicinen. Jag kanske doserade lite väl högt (förökte interpolera utgående ifrån doktorns rekommendation till min dåvarande 4-åring), men ändå… Rena rama knarket! Den flasken fick sedan stå orörd tills den blev för gammal… Dock försvann hostan, sa jag det? 🙂
Läs inte om biverkningarna, då blir du verkligen sjuk! Eller ännu sjukare än du redan är. Och DET tycker jag du ska låta bli 😉 Du ska bli friskare än friskast och sprudla av energi istället! Du är snart tillbaka på banan, ta det försiktigt i upptakten bara!
Läste för övrigt inlägget i RW och skrattade mig halvt fördärvad. Det kanske inte är 6 x tusingar, men nog känner jag igen TSM-andan. Gysing är en av ledarna där. Behöver jag säga mer…? 😉
Haha! Jag har också testad Lepehton. Reaktionen uteblev inte, kan jag meddela. Helt lullullig i skallen. Fick sin förklaring när jag läste innehållsförteckningen lite noggrannare. Den innehåller nån morfinsläkting! Gav den till svärfar också – han blev riktigt rolig… 🙂
Gissade att Gysing slagit huvudet på en eller annan spik. Han verkade liksom ha koll på läget… 😉