Tog mina Kayanos på äventyr idag. Två gånger till och med.
Först fick de äran att rekognosera en ny löparrunda. Inte för att de upplevde särskilt mycket, de hade fullt upp med pedalverket. Körde bil. Ny pittoresk och mälarnära 23 K:s runda fick vi ihop. Inklusive silverglittrande sjöutsikt. Och massor och tallskogsomgivna backar. Både långa och branta. Snart, snart…
När vi klev ur bilen studsade de, ivriga att få ge sig av. Så de fick andas lite frisk luft också. Promenerandes. Gigantiska myggor svirrade i kvällssolen. Lärkorna drillade fram sommarkänslor. Själen gonade sig, hjärtat tyckte att två kilometerns flanerande var alldeles, alldeles lagom. Men mina Kayanos var måttligt nöjda.
Längtar.
……………………………………………………………………………………………………………………………
blogg@bureborn 
Du skriver så himla poetiskt och vackert! Jag blir alldeles varm i själen av att läsa inlägget ovan 🙂
Våren är här, för att stanna. Du och polarna Kayano kommer att njuta varenda sekund…snart, snart…
Vad härligt att du är ute på lite grönbete igen. Jag hoppas att din näsa är snorfri så att du kände den härliga doften av vår. Jag kan bara hålla med Karin, jag önskar att jag hade samma förmåga att skriva…
Jo du och Grobert kan bilda Skrivarklubb. Man tackar för underhållningen och försöker tota ihop sina egna mediokra inlägg utan att tappa svansföringen helt… 🙂
Kan bara hålla med de andra. Ditt språk är fantastiskt!
Och hoppas att dina skor får släppa på i fri fart snart 🙂
Äsch! nu får ni ge er, annars kanske jag drabbas av hybris. Jag tycker ni skriver fint, så det så!
Snart – kanske i morgon – tänker jag ge mig ut på en testrunda. Lugn, lugn jogg för att prova van lungorna förmår. Det ser jag fram emot. Minst sagt. 🙂