Trots ledig (från löneslavandet) dag hamnade löpningen på kvällstid. Lika så gott. Jag är visserligen en A-människa. Pigg som en ekorre på morgonen, grusig i ögonen på kvällskvisten. I allt, utom löpning uppenbarligen.
Ok, ok jag föredrar dagsljus på mina långpass. Men kvalitetspass kutas gärna i blåskimrande skymning. Eller sammetssvart mörker. Denna afton drog jag iväg till koltrastens kvillrande. Tallstammarna varmröda i solnedgången. På väg hem föll mörkret. Snabbt. De nednötta vägmarkeringarna fick leda mig hem.
Förgyllde hembygdsföreningens årsmöte med åtta vändor uppför kyrkbacken, varav en sprattlig löpskolning. X antal nyfikna blickar höjdes från kaffekoppskanten när jag passerade. Kändes super idag. Lite, lite, lagom mjöksyra alldeles innan krönet. Lyckades hålla steget snyggt och högt ända upp till boulehallen. Kanske försökte jag imponera på småkaksknaprarna?
Pass: Löpskolning. Backe 7*200
Totaltid: 51
……………………………………………………………………………………………………………………………………
blogg@bureborn 
Dum gubbfråga: Satt kaffedrickarna ute på kyrkbacken i kvällskylan?
Jag är en morgonmänniska också men jag har inga större problem med att springa på kvällen. Då kan man gå och lägga sig direkt efter duschen =)
Vad blev tiden på de indivuduella 700m-loppen?
Underbar beskrivning av ett härligt backpass. Dina målande ord är alltid en njutning att få knapra i sig!
Skönt att de känns bra att springa igen. Influensan verkar nu vara ett minne blott, eller? Har hostan också äntligen vikt hädan?
Jumper: Så fint att du är omtänksam om kaffedrickarna. 🙂
De satt gu´ bevars inne i prästgården. Men fönstren är oförskämt stora… Kyrkbacken betyder i detta fallet backen som passerar kyrkan – och prästgården. Inte kyrkbacken i betydelsen ”samlingsytan” framför kyrkan.
Dunceor: Själv kan jag inte krypa till kojs direkt efter duschen, alldeles för speedad. Tyvärr kan jag inte en aning om hur lång tid respektive intervall tog, jag klockar inte mig själv. Oproffsigt va? Backen tar typ en minut att kuta uppför, det är allt jag har koll på.
Tack Benet! Influensan har vinkat adjö. Jippie! Och hostan med, fast lite strävs kändes det i halsen efter passet. Men idag känns allt bara fint!
Är fönstren så stora så du kan se vad de äter?
Haha! Konstnärlig frihet. De såg ut som typen som gillar småkakor. Pantertanter med lilatonat hår.