Lagom till helgmålsringningen passerade jag Trögdens domkyrka. Eller rättare sagt de la Gardies klockstapel. Tror banne mig att den tjärade panelen vibrerade. Jag försökte springa i takt med slagen. Men det kändes alldeles för sakralt.
Den egna takten överraskade. Kändes som om jag lufsade på i 6-minuterstempo. Väl hemma upptäckte jag att det gått snabbare, typ 5:35. Jag brukar ha rätt bra känsla för den egna farten, så jag blev rätt förvånad. Glatt förvånad.
Stötte på två sprinters under rundan, och en skock icke-sprinters. En hare, ett rådjur och ett gäng får. Harar och rådjur är sannerligen konstruerade för att springa. Flyter fram, motståndslöst, över lägdorna. Perfekt synkoniserade löpsteg. Fåren klumpar i hop sig. Söker skydd i mängden och struttar som en kropp i skydd under träden.
Är mänskliga löpare att likna vid harar, rådjur eller får? Finns ju en tendens till hopklumpning.
Runda: Tomta
Sträcka: 6,2
Tid: 34
Hastighet: 5:35
…………………………………………………………………………………………………………………………………..
blogg@bureborn 
Vilken härlig överraskning 🙂
Maffigt att få springa i närheten av en kyrk-klocka som slår, det är något visst med den klangen.
Löpmässigt känner jag mig mest som ett förvirrat får 😉
Jag tycker alltid det verkar som du har så underbar natur där du springer. En annan springer ju mitt i stan och får springa framåt tillbaka på den lilla skogsslingan jag har. Idag blir det dock gå 40min som uppvärmning för att springa ett roligare spår på dagens stundanden långpass.
Karin: Jag är utan tvekan ett får. Bara lite mindre ullig… Men jag tycker dina farter snarast gör dig till en hind! 🙂
Dunceor: Det är rätt fint faktiskt. Finns en massa slingrande vägar att variera mellan. Tur det. För utan fina omgivningar skulle jag svimma av tristess på långpassen. Tror du gör helt rätt som värmer upp lite extra för att få omväxling på rundan.
Får? Hind? Hmmm, ben-get, kanske?
Kul att du också fick med ett får eller två i ditt inlägg idag 😉 Märkligt.