Bly i benen

Redan efter första kilometern började jag räkna ner. En 24:edels pass avklarat. Inget gott tecken.

Det gick tungt idag, trots att himlen ljusnat när jag gav mig av vid 15-tiden. Hade planerat ett förmiddagspass, men kapitulerade för regnet. Eftermiddag är ingen favvotid för löpning.

Efter en och en halv timmes löpning började benen verkligen stumna. Övervägde att pilla fram mobilen och be M komma och hämta upp mig med bilen. Men just då fick jag syn på Mälarens vatten mellan träden. Gav lite extra kraft. Det och ett par klunkar blandsaft. Och en liten bit Snickers, som visserligen fick magen att krampa men som gav välbehövlig sockerhöjd.  

Sista timmen gick lite bättre. Hittade i alla fall någon sorts lunk som bar ända hem. Orkade lyfta blicken, och såg havsörnen som cirklade på musjakt. Orkade sänka den också, och såg årets första vitsippa som försiktigt kikade fram bakom ett fjolårslöv.

Nu kliar det i benen av trötthet. Låren är stela och hälsenorna känns spröda. Vila är mums.

Runda: Torsvi udde t.o.r.
Sträcka: 24
Tid: 144
Hastighet: 6

……………………………………………………………………………………………………………………………………………..

Annonser

5 thoughts on “Bly i benen

  1. Grattis till vitsippornas ankomst! Här nere börjar de bre ut sig som stora vita mattor. Jag älskar den här årstiden!

    Imponerad av din viljestyrka att genomföra långpasset trots tungmetaller i benen.

  2. Vad stark du är! Tänk, du hade motstånd i 24 km och genomförde ändå ditt långpass som planerat. Det är en marathonskalle det 🙂
    Det är skönt att få små energitillskott av det vackra i naturen. Själv såg jag mest lera och vattenpölar idag…

  3. Håller med. Vitsippstiden är underbar! Tack vare vitsipporna har jag redan planerat nästa veckas långpass. Passerar något jag misstänker kan vara traktens vackraste vitsippsbacke. Bara måste dit och kolla.

    Har faktiskt inte reflekterat över att 24 K i konstant ”uppförsbacke” är rätt starkt. Tack för att ni påminde mig!

  4. Dessa från första steget sega långpass, av vilka jag själv hade ett av de värre i förrgår, är märkliga. Hur d,et är så orkar man ändå fortsätta i ett par mil. Den vetskapen ger ett slags grundtrygghet.

    (Örnar och sippor är fina och snickers är gott).

  5. Så sant jumper, någonstans tycks sinnet inse att kroppen kommer att palla. Även om den grufsar och protesterar.

    Hoppas innerligt att jag lyckats förskjuta minnet av eländet tills på söndag…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s