Ett smärtande knä, en blåtira och ett bakåtbrutet finger. Dagens innebandyresultat. Som tur var utspridet på samtliga spelare. Och jag klarade mig utan blessyrer.
Har sagt det förr, och säger det igen – att spela innebandy är fullständigt vansinnigt ur skadesynpunkt. Men jag kan inte låta bli. Det är ju så vansinnigt kul!
Tre veckors uppehåll ger tydliga konsekvenser. Spelade gjorde jag inte, fipplade snarare. Och benen var rätt trötta efter gårdagens löpning. Benhinnorna viskade så smått. Men hjärtat pumpade härligt i bröstkorgen och skratten ekade i sporthallen. Mitt allra högst.
………………………………………………………………………………………………………………………………………………
blogg@bureborn 
Innebandy är sjukt kul. Jag spelade ett par år i lag under gymnasiet men nu har jag inte lirat på typ 8 år. Tyvärr så är inte mina vänner så hurtiga så ingen annan vill spela med mig och de på jobb är mest medelåldersmän som ska hem och ta hand om deras småbarn. Roligt ni kan spela med jobb =)
*fnissar* Jag kan se din vilda framfart i innebandyvärlden! Men det är en fullkomligt livsfarlig sport ur skadesynpunkt… Akta ögonbryn, knän och ledband, en skadad Bureborn vore en sorg!
Dunceor: På mitt jobb är folk oerhört hurtiga, en massa medelålders – med barn – men de vill spela innebandy ändå. Lykcklig är jag!
Karin: överväger faktiskt att låta bli innebandy fram till SM. Men vet inte om jag kan hålla mig. 😉