Motljus och jag vill vara en ko. Sätta tänderna i det saftigt gröna gräset.
I släpljus bara grönt. Trist. Platt.
Men i motljus: kvällssolen silas genom varje strå. Kontrastverkan. Grönt. Som ärtor, mossa, lindblommor och smaragder. Samtidigt.
Låter blicken vila i grönska. Idisslar.
……………………………………………………………………………………………………………………………………………..
blogg@bureborn 
Muuuuu!
He he he…dregglar som pavlos kor *S*
Varför fick jag sån lust att måla akvarell när jag läser ditt vackra inlägg? Du skriver Vackert!
Tack sötnos!
Det var vackert må du tro, mycket vackrare än man kan beskriva i ord. En akvarell skulle kanske funka bättre – nu blev jag plötsligt också sugen på att plocka fram färglådan…