Musöronens tid. Eller. Snart är de stora som råttöron. Löven.
Vackert säger de flesta. Får något drömmande i blicken. Andas löften om en annan och varmare tid. Jag får panikkänslor mitt i vårpirret. Upprymdheten blandas med obehag.
Grönskan, om än skir som gammaldags spetsar, ger mig klaustrofobi. Sluter de öppna landskapen. Hejdar min blicks väg mot himlen.
……………………………………………………………………………………………………………………..
blogg@bureborn 
se på löven som spröjs på ett fönster, de ramar den fria himlen.:)
Så sant. Eller så lägger man sig på rygg i gräset och fjolårslöven.
Men jag vill helst se hosisonten – längtar till havet!
Det gör jag med!!