Musöronens tid. Eller. Snart är de stora som råttöron. Löven.
Vackert säger de flesta. Får något drömmande i blicken. Andas löften om en annan och varmare tid. Jag får panikkänslor mitt i vårpirret. Upprymdheten blandas med obehag.
Grönskan, om än skir som gammaldags spetsar, ger mig klaustrofobi. Sluter de öppna landskapen. Hejdar min blicks väg mot himlen.
……………………………………………………………………………………………………………………..
Annonser
se på löven som spröjs på ett fönster, de ramar den fria himlen.:)
Så sant. Eller så lägger man sig på rygg i gräset och fjolårslöven.
Men jag vill helst se hosisonten – längtar till havet!
Det gör jag med!!