Hundra år av tapetserad utveckling. Eller inte.
Till vänster: tapetkatalog anno 2008. Till höger: nedriven tapet anno sekelskifte 1800-1900.
De tycks ha levt färgstarkare förr. Och tapetmakarna dog kanske av kemisk förgiftning.
…………………………………………………………………………………………………………………………………………….
blogg@bureborn 
Ha, kan tänka sig att de har varit rätt standard de där gamla tapeterna om det går att hitta dem än idag? Snyggt! Men att de har tonat ner kulören, är det bra eller dåligt i ditt tycke?
Jag som har börjat leka med tanken på att göra egna mönster och måla dem med schabloner… men jag har tänkt måla köksgolvet i stugan. så slipper vi ha så mycket mattor som suger upp allt skräp…*S*
Åh, målade golv kan ju bli hur snyggt som helst! Helst när en viss konstnärinna håller i penseln. Eller potatisen…
Blev inte medaljongtapeten, sovrummet är nog litet ändå. Men det hade varit rätt charmigt att gå i historiens fotspår. Den nedtonade versionen är säkert lättare att leva med, men ultramarin är ju snyggt! Läste att den blå tapetfärgen innehöll arsenik – då på slutet av 1800-talet. Undrar vad pigan som bodde i vår kammaren drömde om på nätterna?
Besök av maran eller att hon var en själv kanske…*S*
Man kanske kan vara tacksam för att medvetenheten/kunskap om kemiska ämnen och pigment har vuxit sedan dess.