Buhu! Gick, om inte in i väggen, så väl i muren på dagens lunchpass. Blev tvungen att stanna, gå en bit. Korta tempobiten ett par kilometer. Bittert nederlag.
Letar frenetiskt orsak. Tror på de tre o:na. Och då menar jag inte murveltrojkan Orup, Ortmark och Olivekrona. 60-talets fruktade skjutjärnsjournalister. Utan lika fruktade: osoven, oäten och odrucken. Och så ett o till som glasyr på kakan; ovan.
För icke-norrländska läsare: hade sovit kasst natten före, inte ätit lunch och missat att fylla på vätskedepåerna. Och så ovan – med värmen. Svettades och pustade som en osnuten iller med minkpäls. Värmeträning är nog ingen dum idé. Om, gud förbjude, årets mara blir en väderrepris av fjolårets.
Vägrar, envis som samma iller, att gå med på att jag skulle vara övertränad. I influensas och förkylnings spår har jag ”fuskat”. Kapat det planerade schemat på såväl längden som bredden. Men jag har haft fel förr…
Runda: Åsen och ån på lunchen.
Sträcka: Uppvärmning – tempo, typ (6K) – nedvarvning. Totalt runt 10.
Tid: 56
……………………………………………………………………………………………………………………………………………..
Övertränad är du knappast, däremot har du förklaringen i brist på mat, brist på sömn, brist på den mycket viktiga vätskan samt ovanan vid värmen. Du har redan gjort analysen, tro på den också 🙂
Lovar att lita helhjärtat på mig själv i fortsättningen. 🙂
Synd det är om dig då… Inte.
Förmodligen värmen som spelat dig ett spratt. Om du dessutom är både osoven, oäten och odrucken, så är det inte så konstigt att du kände dig seg…
Värmen gör mig faktiskt lite orolig inför SM. Jag gillar inte att springa när det är varmt… Pust!