Dålig självdisciplin straffar sig. Då får man dela lokal med ångloket och stönaren. Styrketräningslokal. Efter förra veckans fuskövningar hemma framför tv:n bet jag i lunchäpplet: pilade iväg till F&S.
Ångloket och stönaren dyker alltid upp samma tid. I princip består de av biceps och bröstmuskler. Likadana linnen, pösiga joggingbrallor (som döljer bristen på benmuskler?) och badtofflor i plast. Ockuperar bänkpressen i en timme. Bjuder på högljudd konsert. Sen går de.
Det gör jag också. Lite starkare (kanske) och med de stela löparbenen sjungande av tacksamhet. De fick vila nämligen, och så fick de stretcha. Det gillade de.
……………………………………………………………………………………………………………………………………………..
blogg@bureborn 
🙂 Vilken underbar beskrivning av gymmets vedermödor. Jag bara ler och kan åter konstatera vilken förmåga du har att fånga läsarens intresse i dina ord. Härligt!
Ånglok och stönare, badtofflor och pösiga brallor är alla högst relevanta anledningar att tveka inför införskaffandet av gymkort. Jag har egentligen inget emot styrketräning. Däremot trista gymlokaler och vissa av dess dubiösa invånare…
Jag har märkt att det beror väldigt mycket vart man går men även vilka tider också. Jag går på Nautilus och jag måste säga att väldigt hög procent av besökarna är unga tjejer (så inga klagomål där). Det är rätt lite ”kroppsbyggare” på Nautilus utan mer vanliga svensson som vill förhindra skador. Sen beror på det på när man går, går man på kvällen är det generellt äldre folk och på dagen så är det gymnasiekids/ungdomar.
Dock har vi en kille som är f.d hemlös (jag kom i kontakt med honom när jag hjälpte till och arrangera en konsert till förmån för hemlösa i Helsingborg) som är väldigt speciellt som stönar något enormt och sen pratar med sig själv. Väldigt trevlig kille men väldigt underlig =)
Jag förstår att du skrattar på bilden uppe till höger. Det gör jag också, länge! Vilken beskrivning!!
När det gäller gym, har jag ingen erfarenhet. På stenåldern höll man till i skumma källarlokaler med primitiva redskap. Nu håller jag till i köket med den spinkiga kroppen som enda vikt. Köksbordet är däremot bastant.
*rodnar klädsamt och tackar för komplimanger*
Gymbesök har sina sidor!
”Mitt” gym brukar vara förskonat från de mest uppumpade figurerna. Men just nu pågår en smärre invasion, tror de bygger om på det ”hippa” gymet i stan´. I vanliga fall brukar jag dela maskiner med ett gäng grå pantrar. De är mer tystlåtna. Men å andra sidan oroar jag mig då för att de ska falla ihop på grund av hjärtsvikt… Mina kunskaper i hjärt-lung-räddning är bristfälliga.
Och mitt köksbord betänkligt rangligt…