Jag förlorade. Fåren vann. Kvällens backbatalj i kyrkbacken.
Jag noterade de nyfikna blickarna redan under första uppförslöpan. Tre fårskallar på ena sidan vägen, en skock på den andra. De tre ulliga musketörerna stod sporadiskt utplacerade i bortre änden av hagen. Vid uppförslöpa nummer två upptäckte jag att de formerat sig, stod tätt, sida vid sida. Under min färd nedför tyckte jag att de förflyttat sig närmare vägen. Kanske kvällsdunklet spelade mig ett spratt?
På toppen av backen finns ett buskage. När jag försvinner bakom bladverket ser fåren mig inte. Men jag ser dem. Vänder mig om och spanar efter uppförslöpa nummer tre. Ser tre får göra en framryckning i samlad tropp. Som en grålockig kropp med tre skumpande huvuden. Fem, kanske tio meter fram. De tvärstannar när de får syn på mig joggande nedför igen.
Spänningen är olidlig. Ska de nå främre elstänglset innan jag slutfört mitt backpass? För varje intervall avancerar de meter för meter, vinner terräng. Vid nionde vändan har en av fåraknektarna brutit sig ur formationen, står med nosen mot stängslet. Vinnaren. De båda andra kombattanterna har lagt ner offensiven. Käkar gräs.
Fårskocken på andra sidan har följt utvecklingen lite lagom lojt. Ett trettiotal huvuden vänds från höger till vänster. Följer mig med blicken. Likt publiken på Wimbledons centercourt.
Den ovissa utgången av slaget var en av få saker som lyfte löpningen. Benen kändes tunga och stolpiga. Lusten lyste med total frånvaro, motivationen likaså. Först under nedjoggen anade jag löparglädjen runt sista kurvan. Ska banne mig fram dit nästa pass!
Runda: Uppvärmning – löpskolning – 15min kortbacke – nedvarvning
Sträcka: 8
Tid: 51
………………………………………………………………………………………………………………………………………………….
blogg@bureborn 
Sedan jumper skrattat färdigt åt inlägget, ber han mig ställa två frågor:
1. Har kyrkbacken (där folk annars brukar dricka kaffe) tre backar efter varandra? (”Trebackarlånggatan” är för övrigt ett gammalt namn på Tegnérgatan i Stockholm (Asgams anm.)
2. Är det ”sista kurvan” på Stadion den 31 maj som avses, eller är
Men hallå bah!! Vad hände? jag hade ju inte skrivit färdigt!
Här är den tänkta fortsättningen:
… det en metafor för något annat?
Asgam: Du kan förtälja detta för Jumper: Kyrkbacken, som i det här fallet betyder backen som passerar kyrkan, är en och allena. Det är jag som genererar antalet uppförslöpor, genom att springa upp och ner, upp och ner. Vissa skulle använda termen iteration, men den känns för matematisk för att passa mig.
På fråga två svarar jag: Betydelsen skapas i läsarens medvetande. Tycker Jumpers tolkning är strålande – själv hade jag inte tänkt fullt lika långt. Syftade snarare på nästkommande pass. men jag tror jag ändrar mig.
Hahaha! Tack för den! Vilken scen! Träffsäker och klockrent humoristiskt beskriven. Som taget ur Nick Park’s Fåret Shaun. Jag kan riktigt se det framför mig och skrattar fortfarande!
Aha du menar så. Vi tänkte oss att du såg fåren när du kom till varje backkrön, först långt borta, sedan allt närmare för varje backe ända till det tredje backkrönet. När väl denna egendomliga bild planterats i våra stackars hjärnor blev det lite knepigt att få ihop resten. Troligen spang du inte tillbaka över alla tre kullarna utan bara upp och ner för den sista ett antal gånger. När jag nu läser inlägget i ljuset av din förklaring, har jag bilden klar. Var fåren står i förhållande till kaffedrickarna bakom det låga fönstret, får vi reda ut en annan gång. Jag är bara en gam med en mycket liten hjärna.
Vilken beskrivning! Det kan bli en toppensaga att illustrera och berätta för dina barn!
Benet: Jag älskar fåret Shaun!
Asgam: Absolut inget fel på dina små grå! Kaffedrickarna ser fåren först när de sätter sig i sina bilar för att köra hem efter syjuntan.
Mia: Sån tur. Får ett av få djur jag faktiskt kan rita! 🙂
Men vilken underbar betraktelse! Jag skrattar fortfarande åt fåren 🙂 Härligt skrivet & härligt sprunget, som vanligt! 🙂