Dagens rubrik syftar på två saker: tempot på min lilla löparruna och hindren som styrde min steglängd.
Ett, två, tre – snigel! Ett, två, tre, fyra, och en halv – snigel! Ett, två, tre – död snigel…
(Eller vinbärssnäckor för att vara biologiskt korrekt)
Löpningen kändes avig, men det kan jag knappast skylla på de små slemmiga djuren. Efter en veckas löparvila trodde jag att kroppen skulle vara hungrig. På bettet. Men istället var den rätt motsträvig. Ett mediokert pass. Nu kan det banne mig bara bli bättre!
Runda: Tomta
Sträcka: 6,2
Tid: 36
Hastighet: 6
……………………………………………………………………………………………………………………………..
Den som ändå fick nöja sig med trevliga vinbärssnäckor (eller ”vinbergssnäckor”, som påstås vara det allra riktigaste namnet). Här är asfalten översållad av röda fulingar, som biologiskt inkorrekt kallas ”mördarsniglar”. Dessa ska dock inte hindra jumper från att ta några mycket försiktiga joggingsteg idag.
Din motsträviga kropp nio dagar före loppet kan vara ett gott tecken. Av kanonform blir man bara nervös och otålig.
Vad skönt att du är djurvän också…
Jag lovar att du slipper parera sniglar på maran. Det enda som brukar behöva pareras är hundskiten på Östermalm som de blåhårade Östermalmsdamerna vägrar att plocka upp 🙂
Butlern: Hihi.
Jag tror det är ett tecken på hur långt vi fjärmat oss från den farliga naturen. Mördarsniglar, mördarbin och min favorit – den fruktade mördarnyckelpigan. Jodå, på fullt allvar!
Håller tummarna för att Jumpers ben är vänliga mot honom. Själv börjar jag allvarligt misströsta. Ska genast trösta mig med att jag inte behöevr bli nervös och otålig. Är sannerligen ingendera.
Johan: Jag är så vänlig så mot djuren. Mosade bara EN liten snigel. Stannade nästan för att ordna med begravningen.
Mia: Snigel eller bajs. Blir lika kladdigt under skorna. Men snigel luktar nog bättre… 🙂
Helt rätt inställning, det kommer bara att bli bättre!
Sedan fick jag en fnissattack av din kommentar till Mias inlägg… Jag har aldrig hört någon klaga på att det luktar snigel om skorna iallafall, hihihi 🙂