Karin Boyes ord i dikten ”Blomman Bitterhet” kunde vara mina. Med undantag för det bibliska jublet på slutet. Men nog f-n bjöd hon sju bedrövelser som jag girigt drack.
Eller så kan man beskriva min sinnesstämning i bilder:
Ur innehållet:
”inte kan delta i Stockholm Maraton…”, ”Halsinfektion”, ”Antibiotika”.
Det sista må vara lite drastiskt. Jag plockar nog upp skorna ut tunnan. Så småningom.
……………………………………………………………………………………………………………………
blogg@bureborn 
Men stackare! Stor krya-på-dig-kram från mig. Jättetråkigt, verkligen.
Och plocka omedelbart upp skorna ur papperskorgen. Du kommer att bli frisk och du kommer att vilja springa igen. Jag är övertygad om detta!
NEJ!! Så trist. Tycker riktigt synd om dig. Men du kommer väl till Stockholm i alla fall, va? Och till grillfesten hos Nix?!
…och se till att plocka upp dina älskade Kayanos. De behöver också tröst. De ville ju så gärna till Stockholm.
Ja, plocka upp de stackars skorna. Där de ligger övergivna är de sorgligare än katten som sprang till skogs. Fråga Skrutt!
Det är något kusligt med detta maratonlopp. Detta ”nu eller aldrig”. Det borde inte vara så. (Och så är det ju egentligen inte heller).
Snar bättring och skön sommar (med eller utan skor på fötterna)!
Jag lider med dig!
Jag om någon vet hur det känns. Smart att inte starta (och bryta…)
Det kommer nya marathon.
Vad trist! Dags att sätta upp nya mål att kämpa för. Och ta upp skorna, du är inte färdig med löpningen ännu 🙂
Nej. Skit också…. Men livet går vidare, det är bara ett lopp. Kanske är det kroppen som berättar något för dig. Klokt att lyssna när kroppen talar.
Lev väl. Löp väl, hela sommaren finns kvar med backar i morgonsol, kor i hagar och dammiga grusvägar. Inget av detta finns i stockholm maraton…
Det var riktigt tråkigt, men vill inte kroppen, så är det inte mycket att göra. Och som ovan sagts, så kommer det alltid att gå fler marathonlopp. Och det positiva är att man har längre tid att träna upp sig på…
Neeeeeeeeej!
Tack alla!
Känns verkligen, verkligen superskönt att få uppmuntran från er!
Skorna ligger inte längre bland kaffesump och gamla snorpapper. :-)De har benådats och står åter i hallen. Men än är det en bit kvar innan de får knytas på fötterna. Trots pencillin håller halsontet envist i sig, antingen är det trots allt ett virus eller så behövs annan typ av antibiotika.
Nu ska jag ta mig en titt i kalendern på Marathon.se… Bra, va!?
Just nu börjar jag förlika mig med tanken på att jag missar SM och 30-årsjubileet. Det är värre att jag missar Nix fest. 😦
Kanske lägger sig en enkel butler i saker som den inte har att göra med, men hur bör man tolka den nya avataren? Har hejdlös glädje förbytts i mer återhållen? Eller är det bara omväxlingen som förnöjer. Känslouttrycken i dessa små bilder kan ibland bli lite lustigt absurda i sitt sammanhang (Jag är så deprimerad, storskrattar jag! Eller tvärtom).
Butlern: Du får så gärna lägga sig i!
Det var just den där absurditeten som spökade för mig. Ibland passar det sig helt enkelt att storskratta, upptäckte jag. Även om jag är en mycket ”skrattig” person.
Så jag beslutade mig för att använda en mer neutral avatar. Jag skrattar faktiskt på den bilden också, så jag fick tona ner den liiiite. 🙂
Min egen sinnesstämning förbättras ständigt, snart är jag lika hejdlöst glad som den föregående avataren gav intryck av. Trots att jag målar tak istället för att springa marathon på lördag.
Trååååååååååååååååååååååååååkigt!
Det kommer fler lopp som skall springas. Fler möjligheter och nya chanser.
Det blir ändå varmt och svettigt för de som springer och nu kan du ligga i skuggan med något kallt och gott i glaset.
Jag skickar en tröstkram via cyberrymden!
från avgrunden kommer mitt vrål: Neeeeeeeeeeeeej!
Gud så orättvist!
Johan: Faktum är att jag efter att ha fördjupat mig i väderprognosen kände mig betydligt mer tillfreds med att ”slippa” springa. Jag ska skicka en drös omtänksamma tankar till de som kutar när jag ligger under min korkek… 🙂
Mia: Tack för vrålet! Själv har jag skrikit mig hes så det känns bra att ngn annan kan hjälpa till!