Blunda och blås

Jag ville, jag vore, en nordanvind.

Ett andetag.

 
Och så; ett fält fyllt av vita knappar på rabarberrosa stjälkar.
Min andedräkt mättad med sakta dalande maskrosfrön.

…………………………………………………………………………………………………………………………..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s