Muskulära brister

Tittar åt höger och känner mig nedslagen. Där ligger en lagom rund dam på sidan, ingen rumpa i golvet, rak som en planka med ett ben snyggt i luften, välkoordinerad med såväl hand som dunka-dunka (mycket konstiga krumbukter bjuds på ett intensivpass på F&S).

Damens ”core” är i högform. Min är det inte. Min rumpa dunsar i backen, benen svajar betänkligt, att lyfta armarna i takt med musiken är inte ens att tänka på. Jag får nog finna mig i att kräla runt på den ljusblå gympasalsgolvet mer regelbundet. Lagom runda tanter får bara inte klå mig!

För att bevisa formen stilar jag lite när det är dags för löparruscher tvärs över salen. Slår damen med hästlängder. Ock krossar snygga killen i brottarlinnet. Ha!

………………………………………………………………………………………………………………………………………..

 

Annonser

8 tankar om “Muskulära brister

  1. De kvinnliga medlemmarna i mitt hushåll har försökt förklara vad ”core” betyder, men jag är inte säker på att jag förstått. De ska förresten (varför vill jag hela tiden skriva med ”x”) alla tre springa Vårruset idag. Gissa vilka som ska heja.

  2. Butlern: X är bra till mycket, jag skriver blott och enbart oxå. Hur gick det för damerna i vårruset?
    Faktum är att jag inte heller är helt säker på vad i hela friden denna ”core” är, förmodligen på grund av att jag själv saknar denna stenhårda kärna.

    Berglund: Jag njuter forfarande när jag ser brottakillens grimaserande ansikte framför mig. 🙂

    Johan: Känns härligt att kunna skutta omkring igen. Runda damer är respekt!

  3. Det gick bra för damerna. Sköterskan och påhejerskan sprang den 5 km långa banan på runt 30 minuter (man fick beräkna tiden själv). Jag och jumper stod vid 4 km och hejade när de sprang förbi sida vid sida (ibland såg de ut att nästan smälta ihop). Tildo, som hade sitt Stockholm Marathon i benen, kom lite efter.

    (Sköterskan och påhejerskan var ditkommenderade av jobbet. De tycker normalt inte om att tävla. Från Ex-Startnummer X har de en stående present på ”valfritt Lidingölopp” som aldrig utnyttjats. Tjemilar med en massa publik lockar inte heller. Deras löpträning har blivit lite lidande i vår men förr gjorde de ibland långpass på över två mil. Jumper anses fortfarande vilja hålla för hög fart för att de ska uppskatta hans sällskap, men snart kanske hans nedåtgående kurva korsar deras med trevliga gemensamma löpturer som följd. Den (yngre) påhejerska nummer 2, som nämnts någon gång, kan inte heller tänka sig att springa när en massa människor ser på. Det existerar också en yngre muskulösare upplaga av jumper, som en gång sprungit långa Lidingöloppet, men annars hellre håller sig till bollsporter. Med detta har jag redan avslöjat mer om löpandet i detta och närbesläktade hushåll än jag antagligen borde, men ibland får en enkel butler lust att tänja på yttrandefrihetens gränser).

    Oj, det blev långt! Har du något recept mot skrivdiarré?

  4. Jag tycker det är trevligt med ord i långa banor!
    Och jag uppskattar sannerligen större insikter i ditt hushåll, Butler. Försöker som bäst lägga ett intrikat pussel, och få grepp om själva helheten. I dagsläget undanflyr den mig.
    Ett hurtigt hushållsnära släkte, det kan jag redan nu konstatera. Löpning tycks vara smittsamt. Har en ”enkel” Butler också drabbats?

    Gratulera damerna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s