Gångvägen längs Fyrisån delar havet av vallört och åkersenap, likt Moses delade Röda havet. Jag passerar i mitten, de blå och gula blommorna kittlar mina bara ben.
De där benen är inte bara bara, de är också stela. Som Moses vandringsstav. Typ.
Men det spelar liksom ingen roll. Det är vackert. Och jag springer. Jippie!
Runda: Åsen och ån
Sträcka: cirka 6
Tid: 36
………………………………………………………………………………………………………………………………………………
blogg@bureborn 
Härligt! 😀
Det var ju en runda av bibliska mått…*S* ok, jag överdriver lite, du få nog springa längre innan jag drar in en suck och ut ropar; jesus!
Aha, så det är där bortåt du jobbar!
Underbart! 🙂
Låter helt sagolikt! Kul att du är ute och tassar igen!
Det är en riktigt mysig lunchrunda jag har, eller hur? Uppsalas södra ”förorter” har sina fina sidor.
Hll tummarna för att min förkylning hller sig på mattan, jag vill leka Moses fler gånger!