Vänder vinden ryggen

För en gångs skull lyckades jag vara förutseende, titta åt vilket håll gräset vajade, ellerr snarare åt vilket håll stråna slickades mot marken. Startade rundan i piskande motvind.

Belöningen var inte dålig. Konstant medvind över ängarna efter Kungs-Husby. Och med nordvästen i baken kunde jag inte låta bli att dra på. Kämpa mot klockan. Nedvarvningen fick stryka på foten. Men vad gör det – det var helt enkelt härligt att springa!

Runda: Segla – Kungs-Husby – Veckholm
Sträcka: 9,7
Tid: 52
Hastighet: 5:25

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………

Annonser

9 thoughts on “Vänder vinden ryggen

  1. Jumper undrar om du aldrig kör fuskvarianten, att ta buss eller tåg bort i motvinden och springa hem. Vid kraftig västvind har det hänt att han åkt till Upplands Väsby och sprungit hem. Jag har försökt förklara för honom att kommunikationerna inte är lika täta överallt i landet. Jumper (och jag) gläds i alla fall åt att det inte står något om hälsenor i inlägget.

  2. Berglund: Hur klyftigt som helst, eller hur? 🙂
    Jag är något av en vanemänniska när det kommer till löpning, springer alltid åt samma håll, oberoende av vindriktning. Men igår lyckades jag tänka till…

    Butlern: Jag hade gärna fuskat, men du gör en helt riktig analys när det gäller den kollektiva turtätheten. Faktum är att den i praktiken är plus minus noll hos mig. Om man inte lyckas pricka in skolbussen. Det händer dock att jag ber sambon skjutsa ut mig till lämplig startplats, men det kräver att även litet skrutt (4 år) måste med – och hon blir nästan alltid åksjuk och kräks ner halva bilen. Så jag försöker vara sparsam med de förfrågningarna…

    Hälsenorna höll klaffen. Peppar, peppar.

  3. En knapp mil i 5:25-tempo utan hälsenekänningar och med vind i ryggen sista biten. Låter ju så underbart att det nästan stockar sig i halsen och glansar sig i ögonvrån…

  4. Grattis på födelsedagen kära vän! (iförskott)
    Jag ska skåla för dig där solen går upp…typ.
    Mr Janson är varmt välkommen på semester, vi har redan börjat längta:) Jag ringer när jag kommer hem. *kram*

    PS. angående det där med en startplats…jag ska testa att göra tvärtom, att jag rullar eller stegar iväg och ringer efter skjuts när jag kroknar. Tipset fick jag av svärmor 🙂

  5. Visst är det härligt att få avsluta starkt! Jag ska anamma ditt tips och kolla vinden nästa gång. Kan stadshuset slicka marken? Annars får mitt helgnöje bli att leta gräs i närheten där jag bor. Kyrkans gräsmatta är för välvårdad för att kunna användas som koll. 🙂

  6. Du är klok du 🙂 Det är så himla skönt att få avsluta med vinden i ryggen, både för att den ger fart men också för att man fört en kamp mot vinden i början och därför känner ett enormt flyt när man slipper kämpa sig framåt. Härligt kutat! 🙂

  7. Benet: 🙂 Ibland är löpning så vackert att man blir rent gråtfärdig…

    Plajetten: Tack, sötnos!
    Loppkatten såg glad ut(eller så fick han en fluga i ögat) när jag föreslog Hedesunda. Han vill gärna vara er sommarkatt.
    Svärmödrar har sina ljusa stunder! *funderar* Skulle jag ge upp för tidigt om jag hade en sån nödutgång?

    Mia: Hihi! Om stadshuset börjar luta föreslår jag att du stannar inne! 😉

  8. Karin: Du har alldeles rätt i att kontrasten mellan att springa i motvind och medvind bidrar till att det känns så himla lätt när vinden vänder. Känns nästan som att man fuskar…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s