Lindblommornas doftmolekyler är kraftfulla. Den söta, klibbiga doften får nästan mitt area olfactoria att koppla ner. Men de klarar bara korta distanser. På de längre distanserna vinner doften av nytjärat kyrktak överlägset. Det luktar gamla ekor och skidor redan när jag öppnar ytterdörren. Först när jag närmar mig lindallén framför kyrkan vinner honungslukten över den vårtjärade bryggan.
Mina fötter blev kanske påverkade av näsans sensationer. Klibbade fast vid underlaget som om det bestod av honung eller tjära. Segt idag alltså, även om tempot enligt ”klockan” var 5:32.
Runda: Säby – Hedsta
Sträcka: 8,7
Tid: 48
Tempo: 5:32
Puls: 168
…………………………………………………………………………………………………………………………………………….
blogg@bureborn 
Tack för det inlägget. Då har jag lagt ytterligare en latinsk glosa till min ganska skrala samling 😉
Bra sprunget också. Ett perfekt distanspass. Det var förresten inte smält asfalt som gjorde att det kändes segt. Det börjar bli varmt ute. Riktigt varmt.
Och en sån användbar glosa sen… 😉
Du har nog rätt i att värmen gjorde sitt till. Ändå väntade jag till framåt kvällningen innan jag gav mig ut. Men värmetålig är jag inte.
🙂 Märkligt nog springer man ofta snabbare än man tror de dagar benen känns som tjära… Fint sprunget 🙂