Träning i grupp verkar kul. Men alla löparkompisar är inte önskvärda. Idag fick jag vända hem efter ett par hundra meter – gick inte att övertala den hugade joggarvännen att vända hem. Och jag ville inte riskera att han skulle få hjärtsnörp. Kattstackaren.
Albert Muppen Smirre Jansson. 17-18 år är han nog. Kattår alltså. Lär motsvara cirka 90 mänskliga varianter. Ingen ålder att ge sig ut på ett löppass helt otränad. Inget lokalsinne har han heller. Häromveckan glömde han att han inte längre är ung och viril. Gav sig av i full karriär efter en harpalt. Förlorade naturligtvis språngmarschen. Satt och jamade helt rådvill på grannens tomt. Vi fick gå ner och hämta honom.
Idag bar jag också hem honom. Killade honom under hakan och gav mig av mot joggingspåret. En lagom temeprerad kvällstur är mums för själen.
Runda: Veckholm – ett varv i joggingspåret
Sträcka: 6,4
Tid: 39
Tempo: 6:05
Puls: 161/170
………………………………………………………………………………………………………………………………………………
Härligt! Låter helt underbart när du beskriver dina pass, målande ord helt klart. 🙂
Kör hårt!
Tack Berglund!
Smirre kanske ville komma iform för semestern i Koffsta? Men tyvärr är granntjejen en stor och en smula… punktvis mjuk Schäfer. Kan det bli nåt tro? *S*
*fniss*
Det lär bli kärlek vid första ögonkastet… och sen en vild flykt in bakom soffan!