Jag mår illa. Jag har nyss sprungit Lidingöloppet.
Tyvärr inte i levande livet. Jag sprang sittandes vid skrivbordet via Adidas hemsida. Rena berg-och-dal-banan. Man måste ju förbereda sig. För det blir nog ett Lidingölopp i höst. Det ”riktiga”. 30 K.
Så nu gäller det att prioritera terräng före asfalt. Tjuvstartade lite igår. Lekte med farten längs Upplandsleden och i mitt lilla joggingspår. Spåret kringlar sig fram genom en skogsdunge. Som ett rött, hoptrasslat garnnystan. Det visar den karta som min gps, datorn och motion-based plottat ut efter passet. Gör mig nästan lika åksjuk som ovan nämnda film.
Runda: Uppvärmning till Segla – fartlek Upplandsleden till Kynge + jogginspåret – nedvarvning
Sträcka:11,4
Tid: 67
Tempo: 6:05
Puls: 167/182
………………………………………………………………………………………………………………………………………………….
blogg@bureborn 
Inget Stockholm Halvmarathon?
Kanske. Men i så fall tänker jag se det som ren och pur träning. Och som social samvaro. Kanske kan man stöta på en eller annan bloggare. Det vore synnerligen trevligt!
ja, en handfull bloggare tycks redan ha anmält sig. Om jag inte springer själv, lär jag åka in och heja på bloggkaparen Startnummer X, så som släktkänslan kräver. Måhända kan även andra igenkända löpare få del av mina (och butlerns) svaga röstresurser. Men dit är det en lång skön sommar.
Jag hoppas förstås att du springer, Jumper!
Men i annat fall tar jag tacksamt emot stöd längs vägen, ska se till att styra ut mig så jag syns… Om jag springer vill säga.