Ingen ville vakna. Varken höger ben eller vänster ben. Och inte rådjuret heller. Låg kvar i ett hav av daggvått korn som glimmade likt borstat tenn i motljuset. Kisade mot mig när jag passerade, morgondiset som en sval utandning mot mina smalben.
Inne i smalbenen gnuggade benhinnorna sina nerver. Gnisslade och gnällde yrvaket. Hälsenorna gäspade sig långsamt till medvetande. Protesterade. Morgonjogg kysser själen men är en pina för kroppen. Asparnas viskningar räckte inte som drivkraft. Blev tvungen att begå helgerån mot naturen. Dränka fågelkvitter i eurodisco. Annars hade jag aldrig orkat.
Men så. Vid femkilometerspasseringen. Då lyckades löpningen purra hela jaget. Får springa två kilometer extra som belöning.
Runda: Tomta + V. Väppeby
Sträcka: 8,2
Tid: 47
Tempo: 5:45
Puls: 156/166
………………………………………………………………………………………………………………………………………………
blogg@bureborn 
🙂 Din läsning värmer i hela kroppen. Underbart!
Läsning?! Jag menar ditt inlägg… (trött? jag?! 😉 )
Prettoblogg + löparblogg = prettolöparblogg.
Det låter som värsta sågningen. I själva verket tittar en enkel butler avundsjukt på detta komprimerade pregnanta inlägg. Han läser det flera gånger. Nickar tyst.
Finurligt. Vackert. Jag tror inte att jag skulle kunna komma på så många vackra formuleringar och bilda något så härligt. Tack för att du delar med dig.
Ja, var får du dina vackra formuleringar ifrån? Jag riktigt ser, känner och luktar din morgonrunda. Kan bara själv skryta med att jag upplevde ”runners high” på min senaste morgonjogg.
Hej på er! (Tillbaka från en liten mini-mini-semester)
Och tack! *rodnar*
Jag har inte mycket annat för mig när jag springer än att filosofera över ordvändningar… 😉
Kan bara hålla med de övriga. Dina poetiska inlägg är helt fantastiska. De får löpningen att bli ännu vackrare än vad den redan är.
Tack Benet!
I ärlighetens namn tycker jag att jag är väl pretto… men det är ju så kul att leka med ord ibland!
Lek på! Så mycket du vill. Jag (och många med mig) njuter av dina ordlekar.