Pömsig bensträckare

Ingen ville vakna. Varken höger ben eller vänster ben.  Och inte rådjuret heller. Låg kvar i ett hav av daggvått korn som glimmade likt borstat tenn i motljuset. Kisade mot mig när jag passerade, morgondiset som en sval utandning mot mina smalben.

Inne i smalbenen gnuggade benhinnorna sina nerver. Gnisslade och gnällde yrvaket. Hälsenorna gäspade sig långsamt till medvetande. Protesterade. Morgonjogg kysser själen men är en pina för kroppen. Asparnas viskningar räckte inte som drivkraft. Blev tvungen att begå helgerån mot naturen. Dränka fågelkvitter i eurodisco. Annars hade jag aldrig orkat.

Men så. Vid femkilometerspasseringen. Då lyckades löpningen purra hela jaget. Får springa två kilometer extra som belöning.

Runda: Tomta + V. Väppeby
Sträcka: 8,2
Tid: 47
Tempo: 5:45
Puls: 156/166

………………………………………………………………………………………………………………………………………………

Annonser

9 tankar om “Pömsig bensträckare

  1. Prettoblogg + löparblogg = prettolöparblogg.

    Det låter som värsta sågningen. I själva verket tittar en enkel butler avundsjukt på detta komprimerade pregnanta inlägg. Han läser det flera gånger. Nickar tyst.

  2. Ja, var får du dina vackra formuleringar ifrån? Jag riktigt ser, känner och luktar din morgonrunda. Kan bara själv skryta med att jag upplevde ”runners high” på min senaste morgonjogg.

  3. Hej på er! (Tillbaka från en liten mini-mini-semester)
    Och tack! *rodnar*
    Jag har inte mycket annat för mig när jag springer än att filosofera över ordvändningar… 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s