Som att lära sig cykla. Kunde man ju hoppas att det var att blogga. Har man väl fått koll på balansen är det bara att ge sig iväg, även om cykeln stått parkerad i garaget i flera år. Men blogga. Pyttsan.
Det tycks ha hänt nåt med kontakten mellan hjärna och fingrar under blogguppehållet. Det går segt i synapserna. Som nykokt hallonsylt med för mycket pektin. Fast lite mindre sött.
Dessutom måste jag nu förhandla med mig själv. Om tiden. Att inte blogga gav sannerligen utrymme för annat. Poande och pyssel. Delade stunder med familjen i tv-soffan. Alldeles oreflekterade upplevelser, helt utan de närmast tvångsmässiga tankarna av typen ”det där måste jag blogga om”.
Fast å andra sidan är det härligt att reflektera, tvinga sinnet ur dess bekväma slummer. Det trivs där nämligen. I ett moln av omedvetenhet medan händerna sysslar med annat. Målar lister och bygger hyllor av tjärdoftande träskidor till exempel. Eller jagar rivjärn till en ny fönsterlampa, slipar slitna golvplankor till skrivbord och fyller nygamla bokhyllor med böcker.
Och så var det ju det där med löpningen. Som blir så mycket roligare om man har någon att dela den med. Men det får vänta tills i morgon. De små grå måste värmas upp försiktigt. Stretchas.
…………………………………………………………………………………………………………………………………………………
blogg@bureborn 
Du är så välkommen tillbaka – I vilken takt du själv vill. Du är saknad! Hoppas sommaren varit bra och att allt härligt finns kvar inom dig (att ta fram sedan, när slasken ligger grå och hjärnan har svårt att hitt fröjd). Jag är i alla fall glad om du komponerar en rad eller två. Det räcker för att släcka törsten. Ta tillvara på resten också – balansera väl.
”Fy, inte gå din väg utan att säga till innan”, hade jag tänkt skriva. Så erinrar jag mig vad snitsaren (fördomsfullt?) skrivit om ett broderfolk: ”Ju längre tid en finne saknats desto mindre passande är det att undra var han varit och när han tyst bryter upp, rör hans väg av hävd bara honom”. Kanske gäller det också norrländskor? Nu gläds jag bara åt att du är här och även om du ännu inte känner igen ditt bloggande, så jag det genast. Jag håller också helt med MarathonMia i hennes kloka ord.
Några frågor:
Har wordpress spegelvänt sig själv?
Betyder ”poande” vad det låter som?
Rivjärn till en fönsterlampa och golvplankor till ett skrivbord. Har vi att göra med en ny Ernst Kirschensnabel (eller vad han heter)?
Poa= göra saker som inte syns att de görs. T.ex. dammtorka, plocka och sortera saker.
Dona= Göra saker som syns med besked.T.ex. bygga en veranda, måla om, skotta snö…om det finns snö vill säga. Annars blir det genast ett poande om man går ut idag och skottar snö.:)
Sofia har bättre smak än Ernst *eget tyckande*!
🙂
Mia: Tack! Jag brukar ha en del problem med balansen då och så. Ska försöka öva. Finns det en balansplatta för livet?
Butlern: Norrländskor (i alla fall jag) brukar vara mer meddelsamma än Snitsarens finnar. Men pausandet skedde lite abrupt – åskan slog ut mitt modem. Och när jag väl köpt ett nytt hade jag gått och blivit bekväm…
Wordpress har kanske inte spegelvänt sig själv. (Fast de har minsann kastat om en del grejer.) Men min sommarsega hjärna tycker att allt är upp och ner och hit och dit.
Paljetten levererar en strålande definition av poa. Visst är det ett bra ord?
Och så rodnar jag lite för ditt personliga tyckande min glittrande paljett. Lite Ernstig är jag nog allt…
Klart du ska blogga, men framförallt springa! 🙂
Kanske skulle pulsera bloggningen lite 😉
Haha!
Pulsering ska det bli! Under sommaren har jag upptäckt att det funkar alldeles utmärkt för löpning, såklart jag måste testa om et ger samma effekt på bloggandet.