Börjar misstänka att jag är en muskulär maskare i löparkläder. För så här slutkörd är jag aldrig – aldrig – efter en sprungen runda. I F&S-munderingar är det en annan sak. (Vi bortser här, för poängens skull, från att löparkläderna och F&S-munderingen består av exakt samma persedlar).
Eller så är jag helt enkelt dåligt tränad?
Klart är i alla fall att hela kroppen för tillfället mest känns som spaghetti. Och den är inte ens al dente. (Detsamma gäller för övrigt de små går i skallen. De kan mest liknas vid överkokta snabbmakaroner.) En timmes skivstångspass följt av en halvtimmes spinning och jag är slut som artist.
För kvällen. (Och förmodligen i morgon när en rent överjordisk träningsvärk lär bjuda upp.) Men i övermorgon – ok, kanske snarare till helgen – då vill jag ha mer. Mycket mer. För det är ju bara för härligt när lårmusklerna känns som uppblött och upphettat durumvete.
Appropå trådformad pasta. Som alla vet har världen skapats av det flygande spaghettimonstret (FSM). Spaghetti är alltings ursprung. Av total tröttma kan vad som helst födas. Det ska jag trösta mig med när jag imorgon bitti försöker besegra trappan till nedervåningen.
………………………………………………………………………………………………………………………………………………..
blogg@bureborn 
Maratonlöpare bildar så vitt jag förstår en egen sekt bland ”pastafarians”. Vid pastapartyt, den sista måltiden kvällen före det stora loppet, äts spagettimonstrets kropp symboliskt. Rätta mig om jag har fel.
Grämer mig att jag inte ens tänkte den tanken. (Skyller på makaroniläget i hjärnan.) Klockrent Tildo! Pastapartyt som nattvard.
Från mjuk makaron till träningsvärkande okokt, hård spaghetti. Benen känns ju härligt hårda, ömma och oformbara efter ett skivstångspass.
…rätta mig om jag har fel men är det inte så att vid enbart löpning används musklerna rätt enformigt? Är det inte nyttigt att då och då ägna sig åt annan träning så att man tvingar pastan omforma sig från spagetti till gnoccis… trots att man blir som en övergräddad gratäng emmellanåt *S*
För att få allsidig och komplex muskelmassa så bör man variera sin träning, musklerna vänjer sig vid enformig utmaning. Det vill säga, det är bra att överraska sig med nya menyer då och då. 🙂
*magkurr* Ska vi ta en pasta till lunch snart?
Mia: 😛 Gissa om du har rätt? Idag är mina stelare än stela. För att inte tala om rumpan. Helst vill jag inte sitta ner, för förr eller senare måste jag resa mig upp igen, och det gör liiiiite ont.
Paljetten: Gnocchiformering är hur nyttigt som helst. Men usch va´ det gör ont. Helst efter första passaet för säsongen, med en ledare med uppdämda sadistiska behov. Han var fullständigt galen. 🙂
Klart vi ska äta lunch! Här krävs sommaruppdatering. Den här veckan är rätt tjock (gräsänka) – hur har du det nästa vecka?
Varför har jag en figur med röd mun och en med vit?
Gubbkoder:
🙂 = Kolon + höger parantes
😀 = Kolon + stort D
Nästa vecka passar bra för en lunch 😛
Jag rättar…
😛 = kolon + stort P
*S*
Inbokat!
😆