1. Undertecknad anmäler sig till en tävling
2. Underteckna anar en ömmande halsmandel
Ett tydligt samband mellan orsak och verkan. Har varit med förr. Stockholm Marathon = halsfluss. Ecco: LL = svullen mandel.
Inte nog med att jag börjar se logiska samband i enkel samvariation. Jag överdosar botemedlen – eller placebokuren. Om man släpper ner tillräckligt många c-vitaminbrus i ett glas med vatten uppstår en reaktion lika fräsande ilsken som om man slänger natrium i glaset. Det har jag bevisat med empiri.
Och vattnet blir surt som rönnbär. Får tungan att krulla ihop sig. Men det är det värt. I morgon är det innebandypremiär. Tills dess ska jag väl hinna fräta bort halsmandeln med hjälp av askorbinsyra?
………………………………………………………………………………………………………………………………….
blogg@bureborn 
Har du också en akilleshals som ibland överreagerar på kommande framemotsedda evenemang?
Hoppas att det denna gång enbart handlar om ren välmenande upphetsning inför LL från mandelns sida. Jag vill ju inte tro att den skulle vara så pass elak så att den sätter stopp för ytterligare ett lopp under 2008.
Tala snällt till den och fortsätt mata den med C-vitamin, färsk ingefära och mycket vitlök. Det brukar lugna ner även den mest överupphetsade tonsill.
Att jag inte tänkte på det – klart den lilla mandeln är upphetsad!
Det är ju resten av jaget. Lite i alla fall. Även om jag försöker ta det lugnt. Faktum är att jag inte alls känner samma press som när jag laddade för maran. Det här är mer på lek, och det känns bra. Ska bara ta det varligt och fint. Testspringa lite liksom.
Men mandeln får ändå vad den tål, även om jag ligger lågt med vitlöken den här gången. Det står lite för mycket social samvaro på schemat för att jag ska kunna vräka i mig obegränsat med klyftor.
Jag tycker å det bestämdaste att mandeln behöver lite whisky:) Efter maten som är pepprad av ingefära, vitlök och lime… om vi ska vara petig med syrorna *S* Får man ta en whisky efter lunchen? *blink*
Nej nej nej. Historien får INTE upprepa sig. Nästa gång du anmäler dig till ett lopp – eller ett lopp börjar närma sig – evakuera dig själv till en öde ö!
Eller låt Pumlan vara hemma från kamrater och dagisbaciller. Stooooor Krya-på-dig-kram från Stockholm!
Paljetten: Vi kan ju förlägga lunchen sent… Typ vid 18? *S*
*klirrar runt i barskåpet*
Mia: Evakueringsplanering pågår!
Pumlan är denna gång helt oskyldig- jag tror den skyldiga befann sig på pendeltåget…
Stort tack! Kramarna har redan verkat, mandeln börjar krympa igen. Verkar lovande.*knackar i trä*
Fortsätt med kuren nu bara, låt inte den exalterade mandeln lura dig genom att först krympa och sen slå tillbaks med full kraft! Krya-på-dig-kramar från en sydligare del av Stockholm också 🙂
Och vad du än gör; spela inte sönder dig på innebandyn!
Karin: Jag är snart som en sill, inlagd i surt vitaminspand. 🙂
Självklart kunde jag inte så över innebandyn (inte så smart kanske, men kul!). Klarade mig utan större men, bara en blå pektånagel efter en tvärnit.