…signalerade Garmin när jag steg ut på bron. Sökte satelliter långsamt, långsamt.
Min spänning var oxå låg, som alltid när jag oäten ger mig ut på morgonpass. Idag var luften krispigt kall, som infryst cellofan. Knastrade lite i luftvägarna de första daggvåta stegen.
Efter en halvtimme gick Garmin in i väggen. Displayen slocknade. Ungefär samtidigt vaknade mitt sinne och fick kroppen med sig. Upptäckte doften av fuktiga halmbalar och såg att himlen var klart blå. Det här blir en bra dag.
…………………………………………………………………………………………………………………………………………….
blogg@bureborn 
När Garmin kan registrera den krispiga kylan i luften, daggvätan i stegen, de fuktiga halmbalarnas doft och himlens blåa färg, då ska jag köpa en sån.
Naturligtvis gratulerar vi fyraåringen på den rätta dagen.
Jumper: Tekniken har fortfarande sina brister…
Butlern: Vilket minne! Pumlan tackar och lyser med ögonen. Hon är mycket nöjd med sin födelsedag hittills. Gratulationer, sång och paket i sängen. Och till kvällen väntar några fler paket. Lilla Pumlan hoppar jämfota av spänning!
Hösten är på intågande. För första gången på många år ser jag riktigt mycket fram emot den efter den härliga sommar vi har haft. Krispiga morgonjoggturer… Balsam för själen.
Känslan i ett morgonpass kan inte utbytas mot någonting annat, vare sig det gäller ”segheten” i kroppen eller natursköna upplevelser 🙂
Du skriver så målande och fint.
Vackert!
Benet: Jag brukar alltid se fram emot hösten. September är min absoluta favvomånad. För snart, snart är det fri sikt till himlen.
Karin: De har sina ljusa moment morgonturerna. Och så är det ju så gott med frukost efteråt. 🙂
Henrik och Mia: Tack! Nu blev jag glad.