Man ska inte lyssna på sin kropp. I dag ville den ha choklad. Begärde med barsk röst. Bönande och bad. Men jag stod emot, och körde förbi bensinmacken på vägen hem. Den där macken som ligger så strategiskt till när det gäller sötsug efter jobbet. Rena dödsdomen för goda intentioner.
Efter att ha slagit dövörat till när det gällde choklad fortsatte jag på samma linje. Kroppen ville inte springa. Sjönk djupare och djupare ner bland de mjuka soffkuddarna och mumlade nåt om möra muskler. Jag tvingade ut den. På backpass dessutom.
I tjugo minuter ruschade vi tillsammans upp och ner för kyrkbacken. Eller ja; vi ruschade uppför och joggade lugnt och fint utför. Och svor i samförstånd över bilister som inte har vett att blända av. Säkert flera hundra kilowatts helljus rakt i ansiktet, och vi famlade likt fyllkajor efter fotfäste.
På hemvägen tog kroppen ut sin hämnd. Förvandlade högerbenet till en timmerstock. Vänsterbenet var mer som en grov kvist. Kroppen ville troligen påminna mig om att den faktiskt sprang med mig i tre timmar igår. Varav två mil i ruffig terräng. Nu ska den få vila. Det är den värd.
Åtminstone tills i morgon. Ställer den upp då kanske den får choklad.
…………………………………………………………………………………………………………………………………………………
blogg@bureborn 
Starkt jobbat. Chokladsuget är en av de ”laster” som jag inte riktigt blivit kvitt. Jag är också högst tveksam om jag någonsin kommer att bli den. Och om jag skall vara helt ärlig så tror jag inte att jag vill bli av med den. Choklad är en av gudagåvorna här på jorden.
Starkt jobbat i backarna, och TRE timmar igår?! Nice.
Bättre i knäet förmodar jag. Kanske till och med helt bra?
Men vänta nu!
”Kroppen ville troligen påminna mig om att den faktiskt sprang med mig i tre timmar igår. Varav två mil i ruffig terräng”.
Lite i förbigående antyder du ett, efter normal standard, stentufft långpass dagen innan. Det kallar jag att skryta med stil.
Du är duktig som konfroterar din kropp och biter tillbaka! Du är inte säker på at Pumlan fyllde 14, för det låter som du har alla färdigheter för att klara av en tonåring.
P.S Min farmor säger att choklad är energi. Inget annat.
P.P.S Kan du ge några handfasta tips om hur du slår ifrån ”yttre begäran (om choklad och vila)?
P.P.P.S Eller vill du låna min tonåring en månad…?
Benet: Håller helt med när det gäller chokladens himmelska egenskaper! Men ibland behöver kroppen späkas – helst när den redan fått sig sådär 100 gram choklad till lunch… 🙂
Knät är nästan helt bra. Det gör inte ont längre, men det känns fortfarande instabilt.
Jumper: Snyggt försök till inte allför väl dold falsk blysamhet, va?
Mia: Åh, hjälp jag fasar redan för tonåringsstadiet. Så jag avstår helst från det föreslagna lånet. 😛
Farmot har rätt såklart! Jag är fortfarande förvånad över att jag inte föll för frestelsen. Tidigare försök att slå dövörat till har aldrig funkat. Om jag kommer på vad som fick mig att lyckas den här gången kommer jag genast att avslöja knepen.
Åh choklad….det finns inget godare! Efter en tremilare OCH ett backpass är kroppen värd en liten bit;D!!!
Du borde berätta för din kropp att chips är godare =)
Och jag förstår att du fasar för tonårsstadiet, jag vet själv hur jag var som tonåring =)
Helena: Igår fick den en stoooor bit. Då hade den fixat skivstångspasset som gud glömde. 🙂
Dunceor: Chips är också gott, men det kan aldrig ersätta en mumsig mörk chokladbit. 🙂
Själv lär jag har varit förhållandevis lugn som tonåring – hoppas sånt är ärtligt…
Backpass dagen efter ett tretimmarspass med terränginslag?! Du är gjord av stål, tjejen! Imponerande 🙂
Choklad är bränsle, inget annat i dessa sammanhang 😉
Karin: Fast just den här stålkvinnan är kanske inte så klok… 😉
Igår åt jag två chokladkakor, massa musmigt bränsle. Som jag sen försökte bränna i soffan, eftersom kroppen är öm både här och där.