Gjorde sällskap med en traktor på morgonens dimhöljda runda. Den vände fuktigt mörkbruna vågor på åkern, leriga krusningar som måsarna genast gav sig ut på skattjakt i. Lyfte först när plogens skärblad kom farligt nära.
Det luktar speciellt av nyplöjd jord. En tung doft av förmultning och sönderfall. Skogen, där daggen slickade gräset till mjuka bågar, luktade lika. Snart, snart får jag fri sikt mot himlen. Inga löv som hindrar blickens väg mot evigheten. September gör mina steg lätta.
Runda: Tomta + ett varv i spåret.
Sträcka: 8,3
Tid: 47
Tempo: 5:45
……………………………………………………………………………………………………………………………………………….
blogg@bureborn 
Ännu en gång stor poesi från de burebornska fingrarna. Jag gillar. Vackert plöjda åkrar kan vara stor konst det med. Åtminstone från måsperspektiv. Ditt inlägg får mig att dagdrömma mig bort till nästa löppass. Jag längtar…
Benet: Sen jag började jobba på ”mitt” jordbruksforskingsinstitut har jag fått lära mig att plöjning verkligen är en konst. Sånt anordnas det tävlingar i 🙂
Kul att mina inlägg kan funka som inspiration för drömmar. Hoppas du får ne lika härlig runda!
Egentligen borde jag låta ditt inlägg, vars kvaliteter jag håller med benet om, stå och skimra för sig själv, men när du själv tar upp ämnet kan jag inte låta bli att plocka fram nedanstående visa. För den som undrar är det Olrog som skrivit texten och Åke Grönberg som sjunger. Kontrasten mellan vistext och bilder får en lättroad butler att le.
Hihi. NY skyline som ett resultat av plöjningstävlan?!? Varför, varför?
Tack för bidraget! Den kommer att göra succé i företagets luciatåg (som brukar innehålla de gamla klassiska sångerna + ett jordbruksinriktat inslag.
Vackert! Du kan verkligen beskriva en löparrunda med få, poetiska ord som får mig att le och inspireras ända in i själen 🙂
Tack, Karin!