Att torka blodpuddingspyor kan ju göra vem som helst inbillningssjuk. Lite illa mår jag allt. Men inte lika dåligt som stackars Pumlan. Med sinnet fullt av imaginära magvirus börjar jag fundera över annat som kan göra mig sjuk. Godtyckligt valda googleträffar på sökningen gör dig sjuk ger svaret.
Att stress kan göra mig sjuk känns inte som någon överraskning. Eller brist på sömn. Brist på beröm kan tydligen också ge samma otrevliga effekt.
För att inte tala om allt jag stoppar i mig:
Sockret kan göra mig sjuk. Och transfetter. Och omega-3. Och glutamat. Och älgfärs. Och popcorn. Eller kort och gott – maten kan göra mig sjuk.
Min man kan göra mig sjuk. Eller chefen. Djuren. Vädret. Blommigt vatten. Semestern. Och Sandalerna.
Dolda saker är farliga förstås. Som dolt salt. Och dolt gift i huset. De kan göra mig sjuk. Det kan min skrivare också. Och kanske lömskast av allt – min kudde.
Och så bilen – som kan göra mig sjuk i huvudet.
Jag pendlar (med bil) 11 mil om dagen. Inte konstigt att jag känner mig lite spyfärdig.
…………………………………………………………………………………………………………………….
blogg@bureborn 
Usch, sånt där är aldrig kul, men tillhör föräldraskapet, precis som dagisinskolning, föräldramöte och konsekventa tillrättavisningar. Skall man försöka se eländet lite från den positiva sidan så skulle det isåfall vara att detta händer nu och inte om en vecka (3 dagar innan LL).
Håller tummarna att du klarar dig från alla sjukdomshot runt dig. Själv fäktas jag mot en farlig massa virus och annat smått osynligt elände på jobbet. Rysligt många som snörvlar och har sig. Schas!
Jag stirrar med skräck på min kudde … ;-).
Föräldraskapet har sina egenheter… Och det har lilla Pumlans magåkommor oxå. Först kräks hon över hela vardagsrummet. Två minuter senare är hon hungrig? Eftersom jag misstänkte magsjuka fick det stackars barnet inget att äta – undantaget en bit knäckebröd. Hon knaprar snällt i sig sina brödsmulor. Inget mer kräk den kvällen, inget på hela natten, och hon kvittar som en lärka denna morgon. Och värker i sig havrefras som ett helt fotbollslag.
Kan det inte ha varit matförgiftning? Nått hon har stoppat i sig och inte en infektion? Om man har blivit matförgiftad tenderar det hela gå över fortare än magsjuka…
Jag hulkar av blotta tanken på att se Pollockfläckar på golvet. Jag skulle aldrig kunna bli bulimiker, har svår kräkångest och helst vill jag inte ens säga ordet…*bubblar till i kistan*
Det är oroväckande många som är sjuk för tillfället. Jag trodde jag hade fått hosta men så kom jag på att jag ju har astma…*garv*…det gäller ju att komma ihåg att man är ”sjuk” också 🙂 Så i kväll slipper jag inte spinningen!
*kram*
Ja, ”brist på beröm”, ska du väl åtminstone inte behöva drabbas av här ”hos oss”. Vi kommentatorer får se till att hålla dig frisk. En tafatt butler lämnar härmed sitt oartikulerade bidrag.
(Den självupptagne jumper meddelar helt opåkallat, att han alltid försöker kasta upp, när han mår illa, vilket inte sällan händer efter långlopp. Det brukar hjälpa tycker han).
Snitsaren för sin del undrar (av någon outgrundlig anledning), om det finns fler norrländskor.
Paljetten: Ja, magsjuka verkar det inte ha varit. Puh!
Jasså, du försökte ”smita” från spinningen. Ajabaja! Själv ska jag kuta lite i Sunnerstabackarna innan jag går hem. Tror jag. För det är väl inte en liten snuva jag anar i nosen… 😉
Butlern: Tack! Du är så omtänksam! Känner mig genast mycket piggare.
De sjuka rubrikerna från aftonpressen gjorde mig visserligen kräkfärdig. Men mest på det mentala planet. Inte tillräckligt för att stoppa fingret i halsen…
Norrländskor lär det finnas fler av. Men jag är ett unikum.