Begrunda dessa fingrar. Ägna speciell uppmärksamhet åt pek- respektive ringfingrarna. Eller snarare längdförhållandet mellan dem.
Dessa fingrar tillhör någon (jag) som frivilligt motionerar. Alltså borde mina ringfingrar vara långa i relation till mina pekfingrar. Träningsvilja lär nämligen, enligt färsk forskning, ha en koppling till fingerlängd. Den tycks i alla fall ha det när det kommer till möss och deras ”fingrar”.
Jag har bestämt för mig att jag läst något liknande tidigare. Fast då hade förhållandet mellan ring- och pekfingar nåt att göra med hjärnan. Längre ringfinger än pekfinger – manlig hjärna. Längre pekfinger – kvinnlig hjärna. (Väljer här att bortse från den uppenbara frågan; har hjärnor kön?)
Antropometri. Det känns dammigt. Och ger en besk bismak. Läran om människokroppens måttförhållanden. Skallmätningens mästare i Sverige Anders Retzius vädrar morgonluft i sin grav. Är du långskalle eller kortskalle. Och har du koll på din Virchowska näsrotsvinkel?
………………………………………………………………………………………….
blogg@bureborn 
Mina pekfingrar ser aningen längre ut än ringfingrarna, men tar man handflatans sluttning i beräkning så är de lika långa. Det betyder att jag är ultralöpare, säkert.
Hrrmmppfff – vad håller public service broadcasting på med?! Jag har svårt att tänka mig att de ursprungliga forskningsrönen har någonting att göra med hur informationen presenteras i inslaget/artikeln.
Notera slutklämmen ”delar av vår personlighet avgörs väldigt tidigt i vår utveckling”, kanske var det just detta som forskarna kom fram till, eftersom dessa fingerlängder och träningsvilja kunde noteras i samma individer. Däremot behöver fingerlängd och träningsvilja inte vara det minsta kopplade till just varandra, fingerlängden var bara en gemensam faktor hos de möss som också uppvisade hög träningsvilja. Att det fanns en uppenbart medfödd gemensam faktor hos dessa möss – förhållandet mellan fingrarna tyder då på att även träningsviljan *kan* vara nedärvd. Varken mer eller mindre.
Hursomhelst, utan referenser lär vi aldrig få veta, jag är dock som sagt benägen att ge forskarna the benefit of doubt. Som forskare blir jag ofta ilsk och trött på hur forskning presenteras för allmänheten (minst lika ilsk och trött som på en del urdålig forskning som faktiskt också görs ;-)).
Ett tankestreck kom bort och gjorde en mening otydlig, så här skall det vara i slutet av näst sista stycket:
Att det fanns en uppenbart medfödd gemensam faktor hos dessa möss – förhållandet mellan fingrarna – tyder då på att även träningsviljan *kan* vara nedärvd.
Vet du, jag tyck de beror på hur du vrid handn. Hä gå int mät rikti.
Fredrika: Jag misstänker att du har rätt i din tolkning. Letade efter den vetenskapliga artikel där jag antog att forskningen ursprungligen presenterades – men lyckades inte.
Jag blev faktiskt lite förvånad över att det var vetenskapsradion – inte aftonpressen – som ”poppade” till forskningsrönen. Sen finns iofs även forskare som gör logiska felslut och tolkar samvariation som orsakssamband. Våra kära skallmätare till exempel.
Jumper: Jo. Helt klart. Bara att vrida till den i bästa möjliga läge. Eller att fram tumstocken.
Ja, mycket kan det (tydligen) forskas kring… Mina pekfingrar är påtagligt längre än ringfingrarna, så att jag tränar är väl ett under då 😉
(Alternativt så har någon lekt med statistiken igen. Under en statistikföreläsning när jag gjorde min magisteruppsats kläckte statistikern ur sig de smått legendariska orden ”Statistik är Djävulens lek med siffor”. Och nog har han rätt i det! )
Allt sånt där tar jag väldigt lätt på. Var ju roligt att de mätte skallar för att bevisa att den vita rasen var överlägsna andra raser för vi hade större skalla tills det visade sig att amerikanska urinvånare hade de största och de kunde ju inte vara överlägsen =)
Hm, trams.
Dessutom har min ömma moder lärt mig att inte jämföra händer. Det skall visst betyda otur. Undrar om det gäller internt också, typ fingrar på samma hand eller på de två olika som de flesta av oss har…. Måste kolla det….
(Det som sägs i artikeln stämmer dock in på mig. I rådande situation, alltså. Hade detta gjorts för fyra år sedan hade det inte stämt alls, ty då motionerade jag i stort sätt ingenting. Har månne mina pekfingrar krympt alternativt mina ringfingrar växt sedan jag började springa? Huga…)
Karin: Ha, härmed har du falsifierat testen om att fingerlängden står i direkt relation till motionsviljan! 🙂
Den där statistikern hade verkligen en härlig syn på sin ”egen” vetenskap. Staatistik är fiffigt – för med sån kan man (nåja nästan) bevisa allt.
Dunceor: Det var säkert efter ”missödet” med urinvånarna som de utvecklade skallindexet. En avancerad formel för att räkna ut att europeerna trots allt stod högst på evolutionsstegen.
Benet: Är det på grund av oturen som min bild försvunnit? Just nu känner jag inte alls för att springa, motivationen är i botten, och nog tycker jag att mina pekfingrar ser misstänkt korta ut…. 😉
Alltså.. vill bara förtydliga att jag inte tycker att inlägget är trams. Däremot forskningen och det i artikeln förmedlade resultatet. Titta som sagt bara på Karin som ett exempel! Springer och tränar som en galning. Trots att (längd på pekfinger)/(längd på ringfinger) > 1
Och Bureborn, din vackra bild på dina händer är fortfarande kvar…
Benet: Det är lugnt. Av någon anledning tog jag för givet att du syftade på fingerteorierna och inte mitt inlägg. Hybris? 🙂
Är bilden kvar? Den syns inte hos mig. Mysko!
Bilden syns ibland och ibland inte. Senast den inte syntes klickade jag på rubriken (”Fingerfärdigt”). Då syntes den, precis som den gör nu.
Ja, men titta där är den ju! Undrar vad det där beror på?