I morgon ska jag springa Lidingöloppet. Har jag hört. Just det försöker jag tänka på. Så lite som möjligt.
Istället begrundar jag den upsalienska himlen. Funderar över den lilla kvinna som en höstdag i slutet av september 1894 blickade uppåt och såg samma vy som jag. (Förutsatt att också hon lade huvudet lite på sned.)
Hon behövde minsann inte försöka distrahera sinnet. I alla fall inte från att tänka på terränglopp på en överbefolkad ö i Stockholm. Jag däremot, har fullt sjå. För jag vill behålla känslan av att jag ska springa Lidingöloppet blott och bart för mitt eget höga nöjes skull. Utan prestationskrav. Utan tidsmål.
Men så fort jag slappnar av det minsta i mina avledande manövrar kommer den smygande: spänningen. En liten hård knut i magtrakten. Och den vill gärna sätta upp mål, lägga upp strategier, spika en taktik. Nöjer sig inte med mina förmaningar; vi ska springa. Bara springa. Inte mer än så.
Kanske ska vi till och med gå en bit då och då.
…………………………………………………………………………………………..
blogg@bureborn 
Hm. Men är det inte en njutning och ett nöje i sig att lägga upp t.ex. en strategi? Ta ut lite av glädjen i förskott, liksom?
Hursomhelst – lycka till i morgon, det blir jätteroligt!!
Ultrasch: Visst låter jag lite anti!? 🙂
Inbillar mig att ”strategimotståndet” beror på att jag känner mig själv (någorlunda). Jag har nämligen svårt att ta ut glädje i förskott. Min lilla skalle vill istället ta ut olyckor i förskott, måla upp värsta tänkbara scenario. Bara för att jag inte ska bli besviken – efteråt. Av samma skäl undviker jag att sätta upp alltför tydliga mål – för i min hjärna blir målen till krav. Och då riskerar jag att bli besviken om jag inte klarar dem.
I morgon tänker jag ha kul!
Ha, tror vi är lika på den punkten Bureborn 🙂 Aldrig ta ut nåt i förskott
Tror att en av anledningarna i mitt fall har med en smått skrockfull mor att göra…
Men i de flesta fall vet man att känslan bara är ett onödigt dumt hjärnspöke. Och det är definitivt vad vi har att göra med här. Det kommer att ha hur fint som helst i morgon. Och vad kul att få träffa andra bloggare IRL.
Ett stort lycka till! Ha det så kul!
”ha” = ”gå” i förra inlägget. J-vla T9…
Dock ska de båda ”Ha”:na vara just ”Ha”…
För att lägga upp en strategi för Lidingöloppet, krävs månader av förberedelser på plats med karta och anteckningsblock. Detta klarar bara de riktiga nördarna. Ni andra får hålla er till huvudregeln att inte rusa iväg i början och inte öka pulsen för mycket i upförsbackarna. Att gå i en del av dem är helt normalt. (Själv gick jag mer än två kilometer i mitt första (och bästa) lopp på 3:11:47 med en mycket positiv split). Tanka ordentligt vid stationerna. Visst finns det eländiga partier av banan, men de löpvänliga dominerar ändå. Du har bara ansvar för dig själv, så du bestämmer själv och kan njuta ostört. Du kommer inte att ångra dig. Lycka till!
Tänk på stackars mig som har ansvar för åtta personer. Där kan man snacka om prestationskrav. Smiley typ.
Benet: Tack! Har just varit ute på en liten, liten tur för att få ut lite blod i benen. Det gillade dom. Glad sprallighet som känns lovande inför i morrn´. Peppar, peppar (tur att skrivbordet är av trä). 😛
Jumper: Tack för tips och lyckönskningar! Dina kloka huvudregler räcker gott och väl åt mig. Jag har ju en bit kvar innan jag når de nördiga höjderna (som enligt illvilliga rykten innefattar papier-marché…) 😉
Lovar att försöka avlasta dig lite av ditt tunga ansvar genom att hålla utkik efter din röda jacka. Och ropa högt om jag får syn på dig.
Den notoriska lögnerskan T ska jag ta itu med när jag får tag i henne. Nu har hon tygligen hackat sig in i snitsarbloggen och styrt till rubriken på det senaste blogginlägget också. Butlern är ledig och det är bara han som kommer åt att redigera. Han får byta lösenord sen, annars kan vad som helst hända.
Ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha !!!
Det här kan bli spännande…
Tildo utan tyglar i bloggosfären